Han med mustaschen

Ser tillbaka

2009-05-05T16:53:00.003+02:00

Det är för mycket nu, livet. Tills vidare.

Öppet brev till besökare av Stockholms Nation

2009-04-24T19:53:00.002+02:00

Kära besökare av Stockens torsdagar.
Hoppas att gårdagkvällen var bra. Min var förmodligen mycket lugnare. Men det var också trevligt. Jag skriver till dig för att jag gärna skulle vilja sova på nätterna mellan torsdagar och fredagar. Igår stod du och dina vänner och pratade väldigt högt nedanför min balkong. Detta må framstå som ett mindre bekymmer eftersom jag bor på fjärde våningen, men icke.

Jag kan lova dig att den diskussion ni hade igår runt 01.45 på studentvägens innergård inte var helt nödvändig för er framtida tillvaro. Det är helt enkelt irrelevant att kombinera makroekonomi och stora bröst, ens på en teoretisk nivå. Det parar sig helt enkelt inte.

Så, nu slutar du störa min nattsömn. Ok? Efterfest med Nordman på högsta volym är inte heller ok.

Fridens vita liljor/ Han med mustaschen

Värmen ftw

2009-04-23T11:52:00.002+02:00

Telefonen ringer och jag svarar med en trevlig ton trots att jag blev väckt:
- Nej nej, jag sov inte.

Hmm masar sig upp ur sängen och tar sig ut på balkongen. Sätter sig på stolen, bränner sig lite på stolsryggen. Ah, är sommaren här nu? Ja, kanske. Eller i alla fall våren. Det första tecknet är att barnen på dagiset nedanför balkongen skriker som galningar. Vad är det om?

Gårdagen var trevlig, skulle se Sirius och gick således förbi Flustret på vägen till Studenternas. Och som den Pavlovska hund jag är blev jag naturligtvis väldigt sugen på öl. För en gångs skull visade min karaktär sitt vackra anlete och räddade mig från ölets fördärv. Detta ledde dock till att jag mentalt blev bakfull en halvtimme efter Flustret-incidenten. Till bakruset finns det ju inget bättre än fruktläsk. Jag skulle vilja säga att fruktläsk och bakfylla är som:
Smör och färsk sparris
Sill och nubbe
Hannes och polkasprit
Han med mustaschen och tamburiner

Dagens lärdom: drick fanta, ty det gör dig gott.

Ps. Hannes, kan du inte berätta om när du drack polkasprit och blev framfusig och/eller burdus mot Kolos vänner? Ds.

Veckans

2009-04-21T00:14:00.002+02:00

En gång i veckan tar jag mig an det tunga uppdraget att förse er läsare med ytterligare en rolig bild av vertikalt utmanade människorna. Veckans bild:

En till

2009-04-18T15:08:00.002+02:00

Hur ok är det egentligen att skämta om han Eklund? Är det för tidigt?

Föga! säger han med mustaschen och drar till med några mycket tillämpbara slogans för Gamlis nya skyttekung:
Anders Eklund - Bäst mot små mål
Anders Eklund - Always scoring
Anders Eklund - Bättre än Änglarna

Nyförvärv

2009-04-18T15:01:00.002+02:00

Så är den uppländska fotbollssäsongen igång även i gärdsgårdsserierna. Lokaltidningen UNT berättar i en förhandsartikel om Gamlis nyförvärv. Mycket intressant tyckte jag och såg genast en massa bilder för mitt inre. Kanske värvar de honom för hans namn. Engla kallade ju faktiskt honom för Gamlis.

Blåmärken

2009-04-17T13:44:00.003+02:00

I onsdags drabbades Uppsala av en inomhusorkan. We are the storm äntrade scenen på Gästrike-Hälsinge nation och visade för första gången upp sina alster för allmänheten. Fem låtar, fem euforiska stycken indiepop skulle visas upp för den förväntansfulla(?) publiken. Som grädde på moset hade er ciceron, Han med mustaschen, förärats uppdraget att spela tamburin på två av dessa låtar.

Hur gick det då? Med risk för att vara en smula jävig; sjukt bra. Illasinnade själar menar att tamburinen var en smula ur takt lite då och då men det är inget som stoppar en dedikerad percussionist och körskrålare.

För att parafrasera Ani Di Franco. Vi tog dem med storm. Såhär dagarna efteråt kan jag dock konstatera att det gör ont att spela tamburin och att man kanske inte ska slå tamburinen allt vad du kan mot hand och arm ty det leder till blåmärken och svullnader.

Veckans dvärg

2009-04-15T15:30:00.003+02:00

Igår spelade Sirius sin första hemmamatch i årets Superetta. Ljungskile stod för motståndet och det såg ut ungefär såhär:

Fotboll fotboll fotboll

2009-04-14T16:34:00.002+02:00

Jag kommer ej att medverka vid dagens fotbollsmatch då jag planerar att bevittna en violinkonsert. Stravinjsko.
Bajs/Bert

Påskhelgen

2009-04-13T12:32:00.005+02:00

En bloggpaus orsakad av skrivkramp, i sin tur orsakad av bakrus. Under rusets efterverkningar drabbas undertecknad av frossa och lättja. Vilket innebär att jag ligger i soffan, tillsynes utan några andra förmågor än de ytterst basala.

Påskfirandet, som på förhand såg ut att gå till historien som det sämsta någonsin, visade sig bli relativt lyckat. Skärtorsdagen firades hemma hos en god vän och förde oss vidare till Icke student-stället Orange. Det sämsta med det är att jag blir lite på min vakt. Mina elever kan ju faktiskt, teoretiskt sätt, vara där. Och är det något jag vill undvika är det mötet full lärare - full elev. Lyckligtvis är eleverna skötsamma och undviker uteliv på Skärtorsdagskvällarna.

Långfredagen 2009 gav verkligen skäl för sitt namn, dagen gick långsammare än en pensionär med gikt och jag mådde precis som bilden ovan illustrerar.

Påskafton gav mig anledning att citera Karl-Bertil Jonsson. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar". Arbetsdagen firades av i Bergsbrunna utanför Uppsala, återigen var han med mustaschen tvungen att briljera med sina sociala färdigheter. Familjemiddagen hos en god, men relativt ny, vän inleddes med tulpaner till kocken och frivolt småskämtande med någon slags svärmor. Kort sagt, charmen var påslagen. Efter middagen bar det ut till Sävja, för er utan kunskaper i Uppsalas socioekonomiska struktur är det ett nysvenskt, multikulturellt område. I Sävja inmundigades ölen och vi firade att Jesus skulle återuppstå om två(?) dagar. Det mest fantastiska med nattens bravader var dock upptäckten att Palermo återuppstått från folkölets rike och numer serverar riktig öl.

Påskdagen (Söndag) - kvidande.

Precis som varje måndag planerar jag för en intensiv vecka. Eftersom jag har mest läsare från Uppsala kan jag påminna om Sirius hemmapremiär på tisdag, men framförallt We are the storms releasefest på GH på onsdag. Det kommer att bli magiskt.

Ikväll spelar han med mustaschen kvällsmatch på konstgräset i Ekeby. Kick off 21.30. Väl mött.

Skippa blåkulla, följ med Oss till Hogwarts!

2009-04-08T02:00:00.008+02:00

I godan ro spatserade Han med mustaschen genom Uppsalas citykärna och helt plötsligt uppenbarar sig det mest fantastiska, otroliga sällskapet någonsin. Det var i sanning det märkligaste min själ någonsin beskådat. Iklädda malslitna plädar och filtar marscherade de genom staden, stolta och ivriga. "Uppåt! Framåt!"(eller något annat göteborgskt) tycktes de tänka. Bärandes på plakat och iförda kostymer skallade de stolt: Harry Potter - vår hjälte!

Jag var givetvis tvungen att utföra en bakgrundskoll på de här, tillsynes välmående, ungdomarna för att veta om de har en teatergrupp på Ulleråker eller något annat suspekt. Det visade sig att de jag konfronterades med idag var Uppsalas Harry Potter-sällskap, vilka är de här människorna? Det är verkligen oklart, men en sak är klar; jag har skrattat högt för mig själv - Ulleråker-style - flera gånger när jag spatserat runt på Usc-hemsida. För alla läsare har jag valt ut likörbitarna i Alladinasken åt er läsare:

Uppsala Slug Club - Din vän i mugglarvärlden

Harrys födelsedag 2006

Releasefest för sjunde boken

Och finalen, med den bästa Dwight K Schrute-kopian jag någonsin sett:

Veckans dvärg

2009-04-07T12:37:00.003+02:00

Nu är sommaren snart här och med den närmar sig även festivalerna. Envisa rykten hävdar bestämt att Sweden Rock är Sveriges största fetival nuförtiden. Och i enlighet med mina teorier om att hårdrock är det svennigaste som finns kan det mycket väl stämma. Jag tror att det har mycket att göra med att de män som var hårdrockare under 80-talet nu har, så att säga, klippt sig och skaffat jobb och därmed också gjort sig av med sina läderkläder. Trots denna devalvering av hårdrocksattribut är de fortfarande "metal" i själen och skulle utan tvekan piska upp en synthare om de såg någon.

Hårdrockarnas nya socioekonomiska status visar sig tydligast genom pudelrockens framgång i svennebarometern Schlagerfestivalen. De senaste åren har det väl gått rätt bra för poodles och Heat och allt vad de nu heter.

Till veckans dvärg. Trots sin rondör och täthet i kroppen väljer veckans dvärg att sporta en outfit som signalerar virilitet och ungdomlighet. Här har vi en dvärg i sina bästa år. Den hårdrockande dvärgen är mest där för att se Mötley Crüe, men det är mest för att hans hushjältar Motörhead missar festivalen eftersom sångaren drabbats av gikt.

Helgen v.14

2009-04-06T13:42:00.002+02:00

Fredagen inleddes med tentamina för han med mustaschen. Det gick möcke, möcke bra (som svennis skulle ha sagt). Det som känns märkligt med detta är att den sammanlagda studietiden inför denna tentamina låg på cirka fem timmar. Men jag antar att mustascher och grammatik passar lika bra som Kicki Danielsson och falukorv.

En väl genomförd tentamina ska ju givetvis firas, och som det firades. Solen strålade och rosévinet flödade. Balkonger sommarinvigdes och ög fick celebert besök. Allt, givetvis, genomfört i en grammatiskt korrekt anda.

Lördagen var av mer horisontell karaktär, dagen spenderades liggandes i säng och soffa. Jag var kort sagt lite bakrusig. Men, som alla vet, ett bakrus botas ju bäst genom ett nytt rus. Därför tog jag mina mustascher och gick ner till Oves för samkväm. Och vidare till Norrlands där Skvader dam lockade med en Parken-spelning. Men icke! Det visade sig att det bara var fråga om dj:ande från sångarens sida. Åh, vad jag hatar sådana tilltag, falsk marknadsföring i sin värsta form.

Söndag, spela fotboll, vara sliten. Men vad gör det när De orangea vinner?

Nu; ny vecka, nya tag. Det har inte börjat så bra. Men nu tar jag tag i livet. Go!

Fyra minuter till lunch

2009-04-02T11:56:00.003+02:00

Nu ska jag iväg till det anrika biblioteket för sju timmars intensivt pluggande. Det blir fokus på satslösning - som flickan sa - och övrig grammatik.

Huvudsats och bisats, nu kommer jag.

Dutch oven

2009-04-02T11:25:00.005+02:00

Kollade precis senaste South Park-avsnittet som, som vanligt, behandlade genusfrågor och jämställdhet. Avsnittet gick ut på att seriens fruntimmer började musprutta för att irritera karlarna. Något de lyckades med.

Precis som sig bör var avsnittet späckat med kiss- och bajshumor, bland det mest fantastiska var när Martha Stewart berättar hur man bäst pyntar sina "queefs".

Avsnittet fick mig att tänka på något härligt. Nämligen Dutch oven, dvs att fisa under täcket för att skapa en härlig blandning av värme och vanilj. En korrekt utförd dutch oven innebär också att hålla fast sitt sängsällskap under täcket för den ultimata doftupplevelsen.

Very well, det jag ville komma till är att jag älskar South Park, verkligen älskar. Avsnitten spårar i stort sett alltid ur i absurda situationer och karaktärerna tar alltid saker minst ett steg för långt. Dessutom gillar jag Queefing. Floff floff floff.

En sak till

2009-04-01T22:49:00.003+02:00

Det här med aprilskämt. Det kan fan dra. Skönt att dagen snart är slut så att jag kan börja lita på mina nära igen. Skitdag.

Konsumering

2009-04-01T22:10:00.004+02:00

Det som på förhand var tänkt att vara en stor pluggdag har utvecklat sig till lite av ett antiklimax. Men istället för att vältra mig i min egen olycka fokuserar jag istället på det som var bra med dagen.

Det positiva med dagen:
1. Jag sjukade mig inte imorse, något som kändes som ett realistiskt alternativ efter fyra timmars sömn.
2. Fint väder hela dagen, vilket innebar balkonghäng i tre timmar efter en väl genomförd lektion.
3. Jag gick till skolan och genomled hela seminariet.
4. Grädde och smör i maten. Och mycket.

Smör förresten, det är det inte bara Han med mustaschen som gillar. Kolla 2.30 in i det här klippet.

Veckans dvärg

2009-03-31T23:10:00.005+02:00

Eftersom dvärgar är lite av en personlig favorit hos Han med mustaschen har jag bestämt mig för att införa ett återkommande inslag här på bloggen; Veckans dvärg.

Vi börjar med en flygande dvärg, spektakulär och intressant. Helt enkelt en perfekt första dvärg.

Återkomsten

2009-03-31T22:18:00.005+02:00

Efter ett uppehåll lika långt och innehållslöst som BlondinNils hufvud är det nu dags för Han med mustaschen att återerövra bloggosfären. Välkommen tillbaka till bloggen som är garanterat twitter- och gadgetfri.

I bakgrunden visar *upp med handen* kvalitetskanalen Tv4 *ner med handen* reklam för Let's dance-samlingen - den fantastiska musiken från succéprogrammet. Hur i helvete kan dylikt dravel få säljas? Fantastiskt usla covers av ännu uslare original, hur gick det till när beslutet att ge ut en samlingsskiva togs? Jag kan tänka mig att pitchen lät ungefär såhär:
Säljkonsult 1: Hur kan vi vidareutveckla det här konceptet?
(Hur kan vi lura taco-svennen på ännu mer pengar?)
Säljkonsult 2: Vi kan kränga ut musiken, den verkar ju gå hem i stugorna.
(Alla som kollar gillar ju dansbandsversioner av rix fm-musik)
Producent Tv4: Ja för fan, kör!
(Ja för fan, kör!)
Säljkonsult 1: Jag kör igång med låtlistan. Låt 1; Katy Perry - I kissed a girl
(Jag hatar mitt jobb, öl och järn på sturehof snart!)
Säljkonsult 2: Bra där, klockers!
(Fan vad gott det ska bli med en bricka Branca ikväll!)
Producent Tv4: Bra grabbar. En lista, 15 låtar, mitt skrivbord om en halvtimme!
(Bra grabbar. En lista, 15 låtar, mitt skrivbord om en halvtimme!)
Säljkonsult 1: Ny styr vi det här snabbt som fan så drar vi på AW vid 16 - sharp.
(TUTTAR!)
Säljkonsult 2: Sådär, klar! Nu drar vi till Sture.
(Gött, ikväll blir det tv-dosan på nåt jävla drinkluder.)

Let´s dance(cd+dvd); ute nu - säljes på närmaste Statoil

Gästblogg

2008-10-23T16:31:00.003+02:00

Äntligen, mot alla odds uppdateras Han med mustaschen. Denna gång med hjälp av den nyblivne göteborgaren och journaliststudenten Bjorsan. Håll till godo:

Att bajsa på jobbet

Då Han med Mustaschen på veckorna studerar (?) och under helgerna styr och ställer (?) på den lägsta nivån i den feodala hierarkin som kallas Adidas, har Bjoschan uppmanats att författa ett gästbloggsinlägg i hans frånvaro. Att bloggen ifråga kan liknas vid en vintersovande brunbjörn och helt tappat den trogna (?) läsarskara som fastnade för de semibittra livsåskådelser som förr presenterades i detta forum, drev den mustaschprydde klädvikaren till ett desperat försök att återfå en gnutta självrespekt. Därför; Bjoschan behandlar ämnet de flesta berörs av men få vågar ta upp: Bajsa på jobbet. Hur gör man?

Du befinner dig på din arbetsplats. Lunchrasten är avverkad. Du har tagit dig igenom en lunch bestående av kycklinglår med vildris och salladsbord, förslagsvis råkost. Efterrätten, en kopp automatkaffe och två röda Prince, avnjuts i rökrummet tillsammans med två spanskpladdrande chilenare. Lite småtrött pallrar du dig ut på ditt lager, butik, kontorslandskap eller var fan du nu befinner dig och börjar så sakteliga återgå till de uppgifter du lämnat före lunch. En halvtimme senare börjar en välbekant känsla i mellangärdet göra sig påmind. Det börjar pocka på och du känner väldigt väl att nu, nu säljs goda råd ut till ett väldigt högt pris. Tio minuter har du på dig att avlägsna dig från platsen och söka dig ned till den undangömda toaletten nere i källaren. Djupt nere i de slingrande katakomberna erbjuder rummet det välbehövliga skydd och den nödvändiga avskildhet du behöver för att kunna bedriva den smärtsamma, tillika tillfredsställande, exorcismen som är nära förestående.

Avskildheten har många uppenbara fördelar: Spänningen minskar och du kan så att säga löpa linan ut med allt vad det innebär av telefonsamtal, skrik, händernas pressande mot toalettväggarna för snabbare och starkare resultat och så vidare. Vidare erbjuder en avlägsen toalett fördelen att ingen någonsin kommer känna den vämjeliga odören som sprids från liket du nyss fött medelst stolgång. Ingen kommer heller att höra de plumsande, alternativt kulspruteliknande, alternativt porlande, ljuden som ofta kan uppstå från en upprorsmage. Men framför allt kommer du att, vid regelbundet användande av en sk smygtoa, behålla och nära illusionen av att du är en ren människa som aldrig avger kroppsliga exkrementer, att du hittat ett kryphål i de kroppsliga stadgarna som vi alla lever efter.

Nåväl.

Du promenerar i raskt takt ner genom källargångar fyllda med gammalt kontorsmateriel, klädlådor och andra tillvaratagna effekter. Små svettpärlor har börjat tränga fram i din panna. Skatten vid regnbågens slut, champions league-pokalen, den helige graal närmar sig: Smygtoan. Du kommer fram till dasset, och bara vetskapen att du snart kommer få se en liten bit av himmelen gör att bristningsgränsen är oroväckande nära. Du känner på dörrhandtaget – låst. Vad göra? Ett motbjudande val återstår, men det måste göras. Promenaden till De Gemensamma Toaletterna avklaras på trettio sekunder blankt, en sträcka som tar tre minuter i vanliga fall. Detta är dock ett nödfall. Dörren slits upp, du springer in och sätter dig i det första båset. Klosetten på företaget är uppbyggd så att det finns två bås placerade bredvid varandra. Öppningar finns i golvet och taket. Således hörs dina andetag tydligt in till bås nummer två. Det är ingenting du för tillfället problematiserar när du låter dina onda andar stötvis lämna kroppen under låga kvidanden. En road tystnad lägger sig då du belåtet slappnar av efter väl förrättat värv. Den makabra högen kroppsfrånstötning sänder ut mängder av vämjelig odör i rummet men i ditt adrenalinrus är det knappt märkbart.

Plötsligt öppnas ytterdörren. En kollega gör entré i samma ärende som du. Du rycks abrupt ur din post-bajs dvala. Han vacklar till, mumlar tyst ”fy fan”, innan han tar plats i båset bredvid. Byxorna knäpps upp och du hör på kroppsljuden att han ännu inte upptäckt dig. Nu balanserar ditt anseende på en sytrådstunn lina. Lämnar ni båsen samtidigt vet han, och inom kort hela företaget, vem dynghögen på bygget är. Det är alltså av yttersta vikt att du avslutar detta snabbt, lämnar faciliteterna och återigen beblandar dig med proletariatet.

Tystnad är nu av yttersta vikt då du inte för tidigt får röja din närvaro i rummet. Du bryter av papperet med handen istället för taggkanten. Du torkar dig framifrån så dina leder inte ska börja knaka när du förflyttar kroppsvikten på sitsen. Du håller andan. Byxorna snabbt på, spolknappen ner och ut till handfatet för en snabb tvagning. En snabb koll i spegeln avslöjar ett högrött anlete med svettiga polisonger. Den andra toaletten spolar. Du springer ut från toaletten, till den plats du befann dig för en kvart sedan, och fortsätter utföra ditt dagliga värv.

Du klarade dig idag igen.

Denna text är inte baserad på en specifik situation.

Ronnie

2008-07-17T23:14:00.002+02:00

Idag såg jag Ronnie. Sandahl. Vid Skanstull. Han var längre än jag föreställt mig. Fula byxor hade han också. Bruna. Givetvis matchade den trendriktige författaren detta med sin palestinasjal. Men han inspirerade mig till det här. Blogginlägget alltså. Så nu tycker jag att vi följer Thomas Di Levas råd. Skänk en slant. Och säg aldrig hora.

Autism

2008-07-17T22:49:00.006+02:00

Ännu en dag, och snart ännu en arbetsvecka. Och på fredagar får man, som kjell säger; "supa lite håglöst". Eller egentligen hoppas jag ju göra mer än så, men det här veckoarbetandet känns en smula Sven E Banan-igt. För att vara som pöbeln har jag idag lyssnat på Coldplay. Sen jag ramlade in i lägenheten efter jobbet har jag autismrepeatat (ett nytt ord, bra va?) på den här låten.

Arbetsplatsen har denna vecka visat sig från sin något mer humana sida. Mycket tack vare att jag haft en radio med p3 att lyssna på. Idag, stockentorsdag som det ju faktiskt är, kom jag att tänka på stekare och deras musiksmak. Och därifrån var inte tankepromenaden lång till min vän Ella som säsongsarbetar på Gotland. Vad jag förstått är den där låten med Kate Ryan (Ella Elle L'a) sommarens hit på Kallis och de andra klubbarna där de rika och framgångsrika hänger. För er som inte orkar lyssna fram till refrängen kan jag berätta att den går såhär: Ella ella oohohoh...(ungefär, om och om igen). Detta kan jag tänka mig gläder min vän Daniella, eftersom hon inte alls var trött på förra sommarens hit Umbrella- ella ella ey ey ey.

Således sluter vi oss alltså till att allas vår vän Daniella är en utomordentlig lobbyist och att hon har, vad det verkar, utomordentliga kontakter inom musikbranschen. För det finns väl inget härligare än 3000 semesterfirande schtekare som skriker ut ditt namn?

Arbetet

2008-07-09T22:01:00.002+02:00

Arbetstid idag onsdag 8-19.45 och vid gud vad jag föraktar kunderna i "min" butik. Det får mig att tänka på Tranströmer och hans lyrik, om jag inte minns fel börjar dikten; ”Madame föraktar sina gäster för att de bor på hennes sjaskiga hotell”.

För att vara litt.vet-seminariemässig; Detta skulle kunna tolkas som att Madame även föraktar sig själv och sitt hotell. För det kan jag lova att jag gör. Sensmoral; Han med mustaschen är inte gjord för att jobba på en outlet.

Dagens samhälle

2008-07-09T21:07:00.002+02:00

Medan vi i Sverige, genom FRA-lagen, närmar oss de dystopiska samhällen som Boye beskriver i Kallocain och Orwell i 1984 jobbar engelsmännen mot en annan dystopi. Nämligen Huxleys Brave New World, där samhället kontrollerar medborgarna genom att "se till medborgarnas bästa". Engelska lobby-/läkarorganisationer har tydligen lyckats få istid i media med sitt förslag om att begränsa rökande förebilder inom film och tv.

Han med mustaschen blir mycket beklämd av detta urbota korkade förslag. Om lagen hade införts tidigare hade vi alltså fått se Hank Moody dö av lungcancer i Californication, Brad Pitt utan cigg i mungipan i Fight Club och eventuellt också Carrie i SATC helt tandlös efter ett liv av författarfrukostar. Jaja, ni förstår principen. Utan cigg på film blir ditt liv oändligt mycket fattigare. Men framför allt anser jag att staten/folkhälsomyndigheten/whatever inte på något sätt ska påverka de kulturyttringar som skapas i landet.

För varje ändrad sekund i film/tv kommer vi ett steg närmare de skräcksamhällen som 1900-talets genier drömde mardrömmar om.

Fem snabba

2008-07-08T21:18:00.002+02:00

Han med Mustaschen, Du bloggar jävligt dåligt just nu. Kommentar till det?
- Egentligen ingen, jag har helt enkelt en enorm brist på inspiration, dessutom är det svårt att tjäna pengar på sin blogg om du inte ser ut som Miss Piggy. Det är det lättare att göra på ett konventionellt lager-/affärsjobb. Nackdelen med att "jobba volvo" är att det utarmar själen och dödar den lilla kreativitet som fanns innan.

Hur menar du då?
Det jag menar är att om 95% av de människor du möter under en dag är äckliga, fula och otrevliga så blir du jävligt bitter och torr i själen. Efter en arbetsdag vill jag bara komma hem, våldtäktsduscha och ta efter det unna mig folköl 3,5 och en cigg på ballen.

Jaha, det här var ju glada toner från din sida. Något positivt i tillvaron kanske du kan försöka lyfta fram?
Nja, det vet det fan. Eller jo förresten, eftersom jag jobbat hela sommaren är jag ju rik. Tog ett kontoutdrag för två dagar sedan. "skuld/övertrakassering - 98,62 kr".

Well, det här var ju svårare än att intervju Ryan Adams om man heter Magnus Broni. Är det något du vill lägga till?
Ja, jag skulle vilja hälsa till min flickvän Nickel. Hoppas att du har det skönt i Grekland. Här i Stockholm är det tio grader varmt och regn. Dessutom vill jag passa på att tacka personen som stängde av strömbrytaren till tvättstugan mitt i tvättprogrammet igår kväll. Jag älskar att tvätta mina kläder för hand, speciellt i ett tvättställ designat för kortväxta.

Då tackar jag för mig, ha en bra kväll.
Tack, nu ska jag in och äta. Det blir fil till middag.

Att skriva uppsats

2008-06-06T17:37:00.003+02:00

Vårterminen 08 kommer inte att gå till historiens som den där jag var den mest studiemotiverade studenten någonsin, för att uttrycka det milt. Men en liten seger i havet av restuppgifter är att den B-uppsats som lämnades in för en vecka sedan fick betyget Väl Godkänt. Detta betyg känns ganska omotiverat, speciellt från min synvinkel då jag bedömde uppsatsen som ganska bristfällig, speciellt i omfång och kvalitet. Men när jag läser igenom den klarnar bilden. Det finns ett uttryck som alltid bör vara med i skrifter av rang. Gissa vilket.

Nasjonaldagen

2008-06-06T17:25:00.002+02:00

Efter en hård arbetsdag är det alltid oerhör njutbart att komma hem och göra surfrundan med datorn på magen akompanjerad av hög musik. Nationaldagens största hits:

Kleerup - On my own again
Autisterna - Himmelen
Mattias Alkberg - Stockholm
Björns vänner - Åkrar och himmel
Björn Olsson - Tjörn
Scarlett Johansson - I don´t want to grow up
Markus Krunegård - Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Och ja, användarvänlighet är överskattat. Leta själva.

Jag har inte tiiiid

2008-05-23T08:10:00.002+02:00

Schema:
Fredag 23/5 - Arbete 10-19.45, Öl med bror - 22-02.
Lördag 24/5- Arbete 9.45-16.45, Ledig kväll
Söndag 25/5- Hemresa, uppsatsskrivande fram till
Ons 28/5- Inlämning av uppsats. Tvätta, fotbollsträning
Tors 29/5- Opponera på någon annans uppsats, packa inför flytt
Fre 30/5- Omhemtentamen pga av tidigare lättja. Flytt till Stockholm under kvällen
Lör 31/5- Stödja Becks i Marathonlöpandet. Om hennes löparknä ger med sig alltså. Skall även försöka umgås med min familj som hjälper mig flytta.
Sön 1/6- Dop för kusinbarn, fortsätta umgås med familjen och skriva hemtentan.
Mån 2/6- Opponering och hemtenta
Tis 3/6- Opponering och hemtenta
5/6- Hemtentan lämnas in och jag kan börja planera för sommarens arbete.

Det här känns lugnt. Ja just det. Jag har korridorsveckan, vilket innebär att jag måste städa efter mina korridorare, crap.

Funny fuse

2008-05-22T08:52:00.005+02:00

30 Rock S02E07 (säsong 2 avsnitt 7 för oinvigda). Ett magiskt ögonblick där samtliga seriens karaktärer får leva ut ordentligt. Skrattade högt för mig själv när jag såg avsnittet för andra gången igår natt. Mannen nedan yttrar den magiska repliken: "I'm not gay gay, I'm gay for Jamie"

Nästan lika hysteriskt roligt som när Axel berättade om vad som hände när min långe vän hälsade på hemma hos min korte väns föräldrar för första gången.

Evigt slit

2008-05-22T08:15:00.002+02:00

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen uti sin kropp. Som han Krunegård säger. Efter förra veckans bloggcomeback har vardagen varit ett myller av slit för eder mustaschman. B-uppsats skall skrivas och 25 sidor text produceras inte hur lätt som helst. Men jag åkte ut till landet för att hitta inspiration, det enda jag såg var en räv och en död ekorre. Katter kanske kan vara det mest osympatiska djuret av alla. Döda ekorrar, vad är det om?

Nu, arbete hos han Adi Dassler i tre dagar innan det är dags för det kreativa uppsatsarbetet igen. Ser fram emot att träffa socialgrupp fyra igen, ni vet den med barnen som sparkar oskyldiga butiksbiträden på smalbenet. Glädjande besked dock. En broder är på väg till Stockholm för snabbvisit, kan det månne bli en öl under fredagskvällen? Såg ju trots allt ljust ut på lönekontot. Hela 3746 kr från generösa Csn. Hyra att betala på måndag: 5300 kr.

Grillväder

2008-05-16T19:05:00.002+02:00

Eftersom Pär Holmberg och han PerErik(de nya John Pohlmans) inte vill ge oss bra väder får jag sitta inne en dag som denna. Alternativen är inte lika många som vid bra väder, men en finöl vid det nya utsiktstornet Uppsala konserthus skall nu avhandlas. För att samla kraft till detta äventyr har jag nu smällt i mig en Becks och en Carlsberg, det tar ju faktiskt orimligt lång tid att torka efter en dusch.

Och ja, fyfan vad dåligt det här inlägget är. Eventuellt salongsberusat inlägg senare. Fridens

Sommaren

2008-05-15T13:57:00.002+02:00

Efter idogt googlande har jag lyckats lista ut vilka av mina favoritserier som gör comeback i sommar/höst. Just nu sitter jag med ett fånigt leende och konstaterar att jag förmodligen kommer att vara lika blek i augusti som jag var i februari. Nya säsonger får:

Dexter
Weeds
Californication
Entourage
30 Rock
Dirty Sexy Money
Chuck
Scrubs

Intressant att notera är att Scrubs byter kanal från NBC till ABC, vad det betyder för innehållet har jag ingen aning om. Ser även att Lost fortsätter i all oändlighet, varför? Finns det någon som fortfarande följer den serien?

Mitt bloggande är numer återupptaget. Min svacka är över. Jag har varit på den andra sidan, och gräset var inte grönare.

Personligt brev

2008-05-15T02:26:00.003+02:00

Kära Läsare. Det var nästan en månad sen vi hördes sist. Jag är uppriktigt ledsen för att jag inte hört av mig tidigare. Hoppas i vilket fall att ni haft det bra.

Min månad har varit underbar på många sätt och mindre härlig på andra. Jag kommer nedan att göra ett desperat försök att sammanfatta de viktigaste händelserna under min litterära tystnad i en någorlunda kronologisk ordning. Notera dock att mitt minne lätt sviker, men det är ju tur(?) att fler än jag dokumenterar dekadensen.

Samma kväll som mitt senaste inlägg visade jag mig i bar över (och nästan bar under) för en stor samling människor. Som en ren isolerad händelse som sådan är det inte en helt ovanlig syn för Uppsalas studenter, det anmärkningsvärda var att Hanmedmustaschen enbart hade en Carlsberg innanför västen (en väst som för övrigt inte var min egen utan någon gav mig mängder med gratisöl för att visa kläder för andra humanoider).

Sedan följde en vecka bestående av umgänge med Socialgrupp 3, eller som jag brukar kalla dem: kunderna på den outlet där jag arbetar. Denna uppladdningsvecka inför det stundande Valborg var även tänkt att fungera som lite av en semester från studier, nationsliv (dvs öl) och eventuellt även träning. Men icke; "after work-öl", "tack för flytthjälpen-öl", och "Arsenal vann äntligen-öl" präglade helgen v.17.

Som för att runda av min Stockholmsvisit v.17, där jag för övrigt fick tillbringa en av nätterna på historiens oskönaste (både bildligt och bokstavligt) soffa, tillbringade jag natten hos Axel (som har en mycket härligare soffa) i Uppsala. Där öppnades den sista vinaren klockan fem på tisdagsmorgonen. Ett klokt val av oss då Kvalborg ändå skulle firas på kvällen. Och som jag firade, Vapnet spelade på V-Dala, med förbandet som fullständigt överröste sällskapet med Indiepoäng. Som manna från himlen för de trötta själar som gick på efterfest ytterligare en natt. Denna natt kan jag ha gett mig av hem till sängen tidigare, tiden var lite flytande p.g.a en cocktail av Markus Krunegård-skrikande och Absinth. Men vad hade vi egentligen för val? Förbandets, What's their faces, tamburin kan ju faktiskt inte gå raka vägen hem själv.

Så kom den äntligen, Dagen med stort D. Valborgsmässoafton. Redan vid revelj kände jag mig en smula urvattnad efter gårdagkvällens aktiviteter. Men en stärkande promenad till Folkes Livs gav mig krafter att lägga mig i sängen och vänta in de stackars själar som var lovade Champagnefrukost hos mig. Med frukosten avklarad vandrade halva laguppställningen iväg till ekonomikumparken för att dricka ljumna (läs; byxvarma) Femkommatvåan i väntan på en promenad till Gästrike-Hälsinge Nation för kulmen på det dekadenta valborgsfirandet. Ett zigenarpunkband spelade, och laget njöt av solen, champagnen och glädjen. Glädjen bestod mest i att skratta åt Becks och hennes sjuka bula i pannan. Men, som min far lärt mig, allt roligt tar slut ganska snart och jag fick bege mig utan mobil och vänner till platsen för omstarten. Väl där upptäcker jag till min fasa att jag är först på plats. Helt utan nycklar och telefon är jag således mer hjälplös än Skurt utan Inga-Maj. Så, som det lågliv jag är, slår jag mig ned vid Djäknegatan 23 och dess mjuka betongentré. "De kommer ju säkert snart" minns jag att jag tänkte. Utan mobileo tappar jag helt konceptet och blir snabbt uttråkad. Vilket leder till ett relativt snabbt insomnande. I efterhand kan jag se att jag lärt mig av min barndoms Nemesis, Fyllebirger som brukade sova på parkbänken utanför Stugsundsskolan. Dock har jag fortfarande mycket att lära i kategorin "Komma igång igen efter att ha däckat mitt på dagen", tror bestämt att Fyllebirgers bästis Sven Höijer ska få lära mig ett och annat. Om han fortfarande lever dvs.

De två veckor som passerat sen valborgsfirandet tänkte jag sammanfatta i punktform. Skriv gärna tillbaka och fråga om det är något du undrar över eller vill att jag ska utveckla.

Dansa flera timmar i en bastu, påklädd
Brottas i bar över utanför Domkyrkan
Spela fotboll
Vara dålig på fotboll eftersom du brottats dagen innan
Gå på grillfest utan att grilla
Dricka Rosé istället
Dricka dräpare
Uppleva ett riktigt dokusåpatriangeldrama live
Gå på efterfest med bar till fyra på morgonen
Må dårligt
Spela fotboll ändå
Jobba
Bli sparkad på benet av ett besviket barn ur Socialgrupp 3
Kolla på 30 Rock, säsong 1 och 2
Skriva B-uppsats
Vissla en Björn Olsson-melodi

Frågor på det?

Har du tändstickor, ja tillräckligt om...

2008-04-18T02:04:00.003+02:00

Det är alltid samma visa, den här sommaren kommer bli den bästa hittills. Men jag tror faktiskt att sommaren 2008 kommer att slå somrarna hittills på fingrarna (kanske inte 1994, men det är ju tråkigt att toppa i 10-årsåldern). De senaste dagarna har jag ägnat åt att fundera kring min bostadssituation i sommar, och jag har kommit fram till att pendla är inget för mig. Således var jag tvungen att styra med en bostad i Stockholm(där jag jobbar, men det kommer avhandlas i framtida inlägg). Och igår hände det. Bara sådär ringde min kusin och berättade att hans kompis ville hyra ut sin lägenhet vid Gullmarsplan över sommaren. För att illustrera det goda i detta väljer jag att paint-redigera ett flygfoto över södra Stockholm. Den vänstra ringen är alltså lägenheten och det högra kluddet är mitt jobb.

För er utan känsla för skalor kan jag avslöja att det är ungefär en kilometer mellan lägenheten och min arbetsplats. Utifrån detta, enligt logikens alla mönster, drar jag nu slutsatsen att min sommar kommer att bestå av; jobb, jobb och jobb. Summer of 08 kanske inte blir så bra ändå.

Istället för verkligheten

2008-04-17T14:51:00.004+02:00

På ett oändligt antal människor(kanske tre) i min närhets förfrågan. Här är min dagliga surfrunda i bildform. Njut.

En gammel, gammel mand

2008-04-16T23:48:00.002+02:00

Basen skapar ett taktfast och, vad det verkar som, aldrig sinande dunk från våningen under. Det verkar som att de lyssnar på hiphop, eller kanske triphop? Vem vet? Detta upprör den gamle mannen i mig, den man som vill gå ner och knacka på dörren. Hytta med fingret och skrika: Nu får det vara nog ungdomar! Jag har möte med PRO klockan 08.00 imorgon bitti, så nu vrider ni ner den där pekneger-musiken. Och hör sen.

Men naturligtvis gör jag inte det, satsar istället på att kanalisera vreden till något positivt. En cigg på balkongen kanske?

Appropå balkonger; min vän Becks gick häromveckan omkring på stadens gator och njöt av det fina vårvädret med sin sambo Emma. Detta måste firas tänker Becks och utbrister högt och tydligt: "Nu skulle man gå hem och sätta sig och njuta på ballen."

Ett tidsfördriv

2008-04-15T14:07:00.002+02:00

Här, ett förslag vad du kan göra med din fritid. Det kommer att förstöra ditt liv.

Splittrade tankar

2008-04-15T01:49:00.004+02:00

Läser om den gamla nyheten att Quetzala Blanco lämnar Veckorevyn, och deras högpannade nätredaktör, för att börja blogga hos stureplan.se. Tänker vidare och minns svagt några citat från när denna eminenta kvinna medverkade i Bons (som Rocky säger, tidningen av och för människor som skulle äta bajs om det kom från New York och kostade 30 000:-/kg) sexnummer under förra året. Eftersom jag är en god (well) universitetsstudent nöjer jag mig med att referera till vad hon sa då det verkar som att numret i fråga har försvunnit ur min ägo. I vilket fall som helst erkänner den här Blanco att hon fantiserar om att bli våldtagen och fortsätter med de magiska orden: "står det i Vanity Fair att jag ska kolla min kille i ögonen medan jag suger av honom, så gör jag det"*

Dock är det inte dessa två brottstycken av det härliga rundabordssamtalet jag minns bäst. Bland de övriga deltagarna fanns bl.a just Martin Kellerman, Gudrun Schyman & han Lasse Lindh.
Från vad som framkommit i övrig media efteråt verkar samtalet efter ett tag ha gått över i en ren spritfest för att få deltagarna att komma med en smula mer intressanta åsikter. Föga oväntat var det Gudrun som hanterade borsten bäst, medan pojkflickan Lindh blev sladdrigare än valfri vintant efter syjuntan.

Uttalanden som "Man får ligga sjukt mycket mer som kändis, eller hur Kellerman?" och min absoluta favorit "Det finns inget bättre att ta med en tjej hem och ligga med henne till sin egen musik".

Var vill jag nu komma med det här? Ja just, det är ganska skönt själv att inte bli dokumenterad när vinet talar.

* Det finns absolut ingen garanti för att citaten stämmer, men eftersom tidningen är spårlöst borta antar jag att ni får lita på mig. Källkritik that is.

Edit: Det jag egentligen ville säga var att nya numret av Bon finns i butik nu. Denna gången med tema pengar. Kan bli intressant.

Äntligen!

2008-04-14T19:32:00.003+02:00

För att återuppliva Han med den rosa overallens poulärkulturella glädjetjut. Han med mustaschen har till slut tagit sitt, något mindre välutvecklade, förnuft till fånga och bestämt sig för att överge sitt tredje-personsskrivande här på bloggen. De få men godhjärtade läsare av denna blogg kan i framtiden njuta av jaget. Jag-formen är en något mindre sofistikerad och lättskriven skrivform som förhoppningsvis kan gynna framtida fyllebloggande. Dessutom kan det leda till fördjupade analyser kring den verklighet som jag, Han med mustaschen, lever och verkar i.

För att motsäga mig själv något avslutas denna post i och med detta konstaterande. Otillfredsställande kortfattad och meningslös.

Att fånga dagen hos frisören

2008-04-10T19:35:00.003+02:00

Han med mustaschen var hos frisören idag. Efter det obligatoriska kallpratet om väder och vind upptäcker han att frisören har en tatuering på insidan av underarmen. Vågade inte ta fram kameran och ta ett kort. Men den såg ut ungefär så här:

Jag lyder rådet och går ut på lokal och äter, kanske tar en öl också.
Carpe diem.

Hemlig dagbok

2008-04-09T06:27:00.002+02:00

01.30 - Ja, det är en bra idé att börja kolla på någon ny tv-serie. Secret Diary Of A Call Girl är säkert bra.

06.30 - Åtta avsnitt senare, inser varför det bara blev en säsong. Han med mustaschen vill ha natten tillbaka. Kanske sin dygnsrytm också. Nu, författarfrukost. Sömn är ändå överskattat.

Omröstning

2008-04-09T02:09:00.004+02:00

Men fyfan i hela helvete vad tröttsamt det är att skriva i tredje person. Den här mustaschmänniskan är som ett lager teflon mot författarens flotta formuleringar.

Men som den demokratiske människa Han med mustaschen är anordnas nu folkomröstning i Mustaschland för alla er 10-15 läsare av bloggen. Skriv en kommentar och berätta om författaren bör kliva fram eller inte. Anonymitet eller personlighet, motivera gärna ditt val.

Göteborgskt

2008-04-07T18:10:00.002+02:00

För precis två år sedan just idag var Han med mustaschen på lokal med sin vän Göte. Efter en helkväll bestående av "bessahyllor" och snodda spritflaskor tappade de båda borstbindarna till slut bort varandra. En ganska naturlig händelse med tanke på mängden dryckjom som intagits i kombination med Södermanland-Nerikes väl tilltagna festlokaler.

Han med mustaschen känner sig genast som en cykel utan styre. "Det konmmer gå åt helvete utan Göte" hinner han tänka. Varpå den intensiva jakten på vännen börjar. Sannolikhetsläran förde H.m.m till baren och mycket riktigt, där stod den gode vännen. Till synes konverserandes med bartendern och vid mycket gott mod. Vid en närmare anblick visade sig att Götes glada sinnelag hade en ganska absurd anledning. Han står och kissar på bardisken samtidigt som han talar ut med mannen bakom disken.

I efterhand beskriver Göte kvällen som "pissig".

Brottarpoesi

2008-04-07T10:22:00.002+02:00

Den ständiga brottartvåan Tomas Johansson har nu äntligen blivit publicerad. Efter ett liv i skuggan av lyftkranen Karelin kliver nu Tomas fram. Med en dikt om Karelin.

Får han fatt med sina enormt långa armar,

så sitter man fast som i ett skruvstäd.

Karelins armar räcker nästan ner till hans anklar.

Karelin är förmodligen den enda människan som kan gå raklång och plocka lingon.

/"Karelin" av Tomas Johansson.

Han med mustaschen hävdar att vi kan ha en ny Tranströmer på gång här. Vi får bara ge honom lite tid med lyriken.

Bingo Royale

2008-04-03T01:04:00.003+02:00

Det verkar inte bättre än att Mona Seilitz har gått och trillat av pinn. Mycket trist förstås, Mona var en fantastisk kvinna. En av den där sortens kvinnor som aldrig tappar i attraktionskraft. Vi minns förstås de erotiska undertonerna i hennes karaktär Katrin i Jönssonligan och Dynamitharry, något som fick varje svensk småpojk att vrida sig lite extra i tv-soffan med mor och far.

Men framförallt bör hennes roll i, det gravt underskattade, Bingo Royale nämnas. Kemin mellan Mona och programledaren Nils Edvall var magisk. Tv-historia kan ha beskådats av oss få som kollade. Det känns ändå tryggt att Mona fick avsluta sin karriär hos farbror SVT.

Mona nådde den respektingivande åldern av 65. Att bli äldre än så är ändå överskattat. Kolla bara hur vacker hon var ändå till slutet. Han med mustaschen hade pallat.

Bloggmedvetande

2008-04-02T02:35:00.003+02:00

Finfin klocka för att påminna om att det kanske finns bättre saker att göra än det tråkiga som du just nu sysslar med.

Joe

2008-04-02T02:12:00.003+02:00

Att googla kan vara en fröjd. Angående tidigare nämnde Labero, han är nog kristdemokrat:

"Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det omöjligt – om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare."

Tydligen går det att hitta läsvärda citat i den fantastiskt usla SJ-tidningen Kupé. Senare hävdade Lasse, selvföllig, att han blivit felciterad, vinklad och drog tillbaka sina uttalanden. Kan han månne ha varit slirig vid intervjutillfället? Han med mustaschen är av den bestämda uppfattningen att denna man är minst "tre glas vin-full" senast klockan två på dagen. Detta grundas enkom på det faktum att karln med stolthet bär upp en tuperad och fönad tigerkaksfrisyr.

Let´s call it the comeback

2008-04-02T01:59:00.005+02:00

I väntan på det fullständiga, får samtliga läsare nöja sig med det oerhörda nöjet i att få veta Joe Laberos egentliga förnamn.

1963 uttalade prästen i Alvesta namnen Lars Bengt Roland, således döptes även LaBeRo. Ett magiskt ögonblick.

Annars då? Vad händer i den populärkulturella sfär som kallas mediesverige? Killingänget har återtagit internet med hjälp av Schulmans. På nya sidan 1000apor.se bloggar killinggänget återigen. Förhoppningsvis kan de skapa något annat än patetiskt nostalgiska inlägg om deras egen förträfflighet.

Och ja, Han med mustaschen är salongsberusad. Då lever han igen.

Fridens

En hyllning till Ataklas

2008-03-19T17:08:00.002+01:00

Som en hyllning till den mycket väl genomförda uppsatsen av Han med mustaschens goda vän Ataklas kommer den underbara glädjelåten Jag är en vampyr som ett påskägg. Från Han med mustaschen till er. Varsågoda.

Frikyrkligt

2008-03-18T03:01:00.002+01:00

Men vad? Vem är det som har filmat han med mustaschens hemfärd inatt?

Amen!

Ett geni

2008-03-17T09:52:00.001+01:00

Jon Stewart gästar Who wants to be a millionaire.

Jon berättar att han spelar för Alzheimerförbundet eftersom hans mormor eller farmor dog i sjukdomen. Han når frågan värd 250.000 dollar:

Regis: The Alzheimer Association would win a quarter of a million dollars if you get this right and if you don't they are back to 32.000 dollars.
Jon: Yeah, but they would forget about it the next day.

Clash of the titans

2008-03-16T00:20:00.002+01:00

Under aftonen träffades två av sveriges största nöjesprofiler på Götgatan i Stockholm. Han med mustaschen och Kalle Heino delade en blick, en bekräftande nick med 'fvudet och återgick sedan till respektive aktivitet.

Vem är då Kalle Heino? Hans absolut största merit, är definitivt den kritikerhyllade rollen som den finlandssvenske polisen Bengt Kassler i Tre Kronor. Tillsammans med Salongo, ni vet Abbys pappa, symboliserade han det mångkulturella Sverige. Dessutom är han bror med Pekka Heino, som han har en hockeyspelande son med.

Nåväl, Han med mustaschen kunde givetvis inte undvika att fråga om han den där Kassler hade köpt något saampo, salsam eller håårsele på det senaste.

Penibelt.

2008-03-12T19:42:00.002+01:00

Idag när Han med mustaschen satt med sin projektgrupp och väntade på sin något försenade handledare uppstod en mycket penibel situation. När någon av de otåliga flickorna, som ingår i projektgruppen, för fjärde gången undrade var fan Guran* håller hus kontrar Han med mustaschen med att hävda att Guran är på inspelningen av den nya filmen 2 Guys 1 Cup. Varpå, givetvis, Guran kommer promenerandes runt hörnet. Förmodligen noterade han också den halvt spända stämningen som spreds i gruppen och de rodnande flickornas ollonröda kinder.

Frågor som väcks i en slik situation är:

Hörde Guran vad som sades om honom?
Har han sett, eller hört talas om 2 Girls 1 Cup?
Gillade han det?
Om han nu hörde det, kommer detta att påverka relationen till Han med mustaschen?
Men framför allt: Varför är 2Girls1Cup.com nu en betalsida? Vem betalar för att kräkas?

Han med mustaschens analys av situationen är att Guran hörde precis vad som yttrades om honom och att han förmodligen hört talas om den berömda filmen, syns han trots allt är medievetare, men att Guran gjort ett medvetet val att inte se mästerverket. Denna karaktärsbedömning av nämnde medievetare baseras enbart på det faktum att personen ifråga bär helskägg. Ett grått sådant. För er oinsatta kan jag meddela att det innebär att man gillar bajshumor.

Således kan Han med mustaschen lättat dra slutsatsen att det något plumpa skämtet ändå föll väl ut.

* Guran heter egentligen något annat. T.ex Göran.

Glädje!

2008-03-11T20:27:00.003+01:00

Läser i Resumé att GW Persson ska göra ett matlagningsprogram tillsammans med Paolo Roberto. Vilken oerhörd testosteronkombination! Tänk er en lyrisk Roberto som dreglar över några välhängda oxar på Neapels köttmarknad medan GW långsamt stapplar efter, mer än lovligt rusig på Grappa, mumlandes statistik och kuriosa om mordfrekvensen bland traktens män.

Han med mustaschen vågar utlova rekorderlig tv-underhållning i stil med klassiska tv-kockar som fyllot Floyd och Per Morberg.

Tv4+ i höst.

Bildbevis

2008-03-11T17:03:00.002+01:00

Det syns ju på honom, en lögnare och en tjyv. En simpel man skulle jag vilja kalla honom. Tåbbe, han är säkert såsse också. Fy fan.

Tvivelaktiga metoder

2008-03-11T16:49:00.002+01:00

Han med mustaschen är inte den som söker bekräftelse för sina goda handlingar. Ett gott samvete är den bästa huvudkudden osv. Men nu har det gått för långt, den här hockeybögen tog åt sig äran. Vafan.

Fördelar med Norge

2008-03-09T22:43:00.002+01:00

Deli De Luca - Oslos svar på 7/11, serverar utmärkta delikatesser som pesto/kyllingcalzone och även munchiestillfredsställare som muffins och skittles.
Närheten - den norska hufvudstaden är som en mindre svensk småstad när det gäller avstånden. Man kan tydligen gå överallt. Eller i alla fall dit där det händer. Dvs till Nichol & Son och hem igen.
Svenskarna - under de tre dagar som förflutit under Han med mustaschens visit har knappt en enda riktig norrman visat upp bristen på stilistisk och litterär begåvning. Mycket tillfredsställande.
Soffan på Fredenborgsveien - den underbart bruna, nedsuttna, öldoftande och mycket härjade tresittsaren skänker oerhörd tillfredsställelse åt Han med mustaschen. "Desire smells like that to some people."
Den norska canal+ programledaren. En man med mer svårdefinierad frisyr än Mats Nyström

Jag tar tillbaka allt

2008-03-08T09:21:00.002+01:00

Det finns tydligen ingen låt om den gatan på Håkans nya. Hur, och framförallt varför kom jag fram till det? Här är i alla fall låtlistan för oss som väntar:

Tro Och Tvivel
För En Lång Lång Tid
Zigenarliv Dreamin
Kärlek Är ett Brev Skickat Tusen Gånger
Jag Vet Inte Vem Jag Är Men jag Vet Att Jag Är Din
För Sent För Edelweiss
Kär I En Ängel
Sång I Buss På Villovägar 2007
Dom Fyra Årstiderna
Långa Vägar
Flyg Du Lilla Fjäril
Inte skyldig Nån Nåt

Förväntningarna har inte varit så höga någon gång tidigare, ser speciellt fram mot att autismlyssna på låten med den fantastiska titeln Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Håkan goes Plura. Han med mustaschen älskart!

A beautiful night in Oslo

2008-03-08T03:12:00.000+01:00

Oh fuck, bloggen lever och han med mustaschen ligger i sin norske brors bädd och väntar på att resten av sällskapet ska komma hem för efterfest.

Ströläser i nya Sonic om att Håkan Hellström snart släpper ett nytt album. En av låtarna heter tydligen Exile on Wollmar Yxkullsgatan. Och där precis på den gatan mellan Södra station och Södersjukhuset sliter Han med mustaschen på 74:ans buss sina mustascher i förtvivlan över sin eländiga arbetssituation. Vem vill egentligen jobba där ute i sims-landet?

Nåväl, Oslo är fantastiskt. Han från Jugoslavien kom nyss hem med hon från Trönö och nu ska det tydligen liggas. Mustaschen flyttar utan gnäll ut till soffan för att folk ska få ligga i fred. Ljudet av njutning sprids redan ut hit.

Imorgon, söka jobb eller åka och kolla på femmilen i Holmenkollen? Vi får se hur det blir.

Snickra och dricka bärs

2008-03-02T23:17:00.004+01:00

Snubblade precis över en fantastisk bild som väckte en otrolig mängd glädjeminnen.

Snickeriet kan mycket väl vara den bästa svenska dokumentären någonsin. "Lasse och jag har gått över på rött, det får man inte"

Tsool

2008-03-02T12:28:00.002+01:00

Efter ett evigt köande kom Han med mustaschen till sist in på lokal och kunde börja svänga sina inte så lurviga. Men innan dess ska det ju garderobas och när det nästan var min tur kom han där. Med en aldrig tidigare skådad pondus lät han sin enorma kroppshydda bereda väg genom studentmassan. Ebbot har kårleg. Undrar vad han läser?

För en lång, lång tid

2008-02-29T10:25:00.002+01:00

Håkans nya singel premiärspelades på P3 för två timmar sedan. Låten var ingen hit a'la Klubbland direkt. Men redan efter tre lyssningar har den växt. Det kanske blir mars månads största hit ändå?

En helt vanlig filmvecka

2008-02-28T20:38:00.002+01:00

Han med mustaschen är ingen cineast. Han hävdar bestämt att film inte är det bästa formatet för intressant karaktärsutveckling och historieberättande. Det yttersta beviset för denna tes är att jag nyss sett två av de nominerade till Academy awards för bästa film och ingen av de har berört mig något särskilt.

Det började i onsdags med No Country For Old Men, en habilt berättad historia om en man som hittar pengar och blir jagad av en annan man som vill ha tillbaka pengarna. Till filmens fördelar bör räknas ett vackert foto och den roliga detaljen att han Anton skjuter ihjäl sina antagonister med något slags djuravlivare. Dessa fördelar hamnar dock helt i skymundan av en frisyr. Den är som en legohjälm, bestående av ett eller max två sjok av hår, jag älskar den. Av de få filmer jag faktiskt ser har bara en tidigare drabbats av frisyrdöden, Johnny Depps fantastiska hårvarianter o Blow. Hur som helst, värd en Oskar var den inte. Det måste ju ha kommit minst en bättre film under 2007?

Men Han med mustaschen gav inte tappt(Bevingat finns att fynda på bokrean) utan fortsatte idogt sitt letande efter en bra film. Enligt rykten skulle ju Juno vara en bra film, och även den var nominerad till bästa film. Fokus förstördes helt även under denna film. Jag ska inte säga att filmen var dålig, för den var faktiskt helt okej. Men hur i helvete kan regissören låta filmens enda visdomsord yttras av en man som för evigt är inetsad som nazistisk våldtäktsman med ögonlapp på alla HBO-tittares/svenska nattsuddares hornhinnor. Jag har svårt att tycka att J K Simmons har ett sympatiskt utseende, hans leende är lömskare än Anders Borg. För att infalla i den kliché som jag är musikmässigt bör det tilläggas att det var roligt att höra Belle & Sebastian igen. Det var några år sen senast. En eloge bör också gå till Michael Cera, trots att varken han eller Jason Bateman kommer upp i samma klass som den helt fantastiska serien Arrested Development. Observera betyget på imdb!

Så. Godnatt. Han med mustaschen vill för övrigt tacka samtliga 16 läsare som under dygnet 28/2 stod ut med den bristfälliga uppdateringen.

ps. Serier är bättre än film, det finns mer utrymme för bra skådespeleri under längre tid. Det finns även utrymme för sämre skådespeleri, som i detta exempel. Som mamma till Syskonen Wahlgren kan hon nog faktiskt vara roten till mycket av det som är fel med nöjessverige. ds

Bokrea

2008-02-26T12:57:00.002+01:00

Efter ett antal glas vin hos Han med mustaschens granne föddes den eminenta idén att gå på bokrean som började igår. I retrospekt, en genialisk idé. Som vi alla vet är det ett faktum att hjärnan fungerar som bäst under salongsberusning, således följde en shoppingrunda i glädjens tecken.

Han med mustaschen siktade snabbt in sig på koböcker och biografier. Utbudet av matlitteratur var kanske inte det bästa i år. Det var mest efterrättsböcker och annat onödigt. Istället hittade jag fokus vid nöje/kultur-avdelningen. Årets fynd var:
Capote: En biografi - Gerald Ford
Freak: En bok om Freddie Wadling - Robert Lagerström
Stod även och fingrade på Ebbas Stil, men det blev inget.

Till sist fyndade jag två exemplar av Katerina Janouchs Så blev jag till, utmärkta gå bort-presenter till de föräldrapar som numer finns i min bekantskapskrets.

Fridens

Ingen Eddie än

2008-02-25T17:22:00.002+01:00

Trots att klockan passerat 16.00 med god marginal har ingen meduza spelats i högtalarna hos Casa del mustasch. Dock så är det bara att konstatera att Yakety sax är den gladaste låten någonsin.

Nackdelar

2008-02-24T21:47:00.002+01:00

Det värsta med att skriva hemtenta är inte att allt mitt sociala liv skjuts åt sidan under sista dygnet utan att mitt språk har en tendens att låta lite som när Carl Bildt pratar. Fraser som "till yttermera visso" och ord som "ehuru" skrivs ner utan närmare eftertanke. Fy fan, jag måste göra något åt det här. Imorgon klockan 16.00 sätter jag på Eddie Meduzas diskografi. Efter det kanske jag kan formulera mig någorlunda som en vanlig människa.

Facit

2008-02-23T21:58:00.002+01:00

...Hoa-hoa vann inte.
...kunde inte motstå en hyllning till Fidel Castro.
...inte så mycket dans, men tre bra spelningar på en kväll måste ses som positivt.

Det här kan mycket väl vara det mest intetsägande inlägget någonsin. Funderar på att piffa upp det med något. Ja, dagens låt: Moto Boy - Love is the one thing

I afton...

2008-02-22T17:50:00.003+01:00

...vinner Hoa-hoa På spåret.
...kommer han med mustaschen att svänga sina yviga mustascher på lokal.
...dricks det bara flasköl.
...är det glädje.

Fridens vita liljor till er. /Han med mustaschen

Rädslan

2008-02-21T16:26:00.004+01:00

Det händer då och då att Han med mustaschen tvivlar på sin mustasch. Är det dags att göra något åt den nu? Den firar trots allt snart ett år. Som alltid vände jag mig till populärkulturen för att hitta svaret. Och jag tror att jag fick det.

Fransmannen Emmanuel Carrére gav 2002 ut sin existensiella roman Mustaschen. Detta står på baksidan av den svenska utgåvan:

"En man rakar av sig sin mustasch, den han har burit de senaste åren. Han väntar spänt på vad hustrun ska säga. Men hon kommenterar det inte. Han håller ut, fast besluten att vinna leken. Men han får ge upp, bara för att inse att hustrun vägrar ge med sig. Hon minns ingen mustasch. Hans vänner minns den inte. Inte hans arbetskamrater heller. Foton från förr försvinner. Hans pappa påstås plötsligt vara död sedan länge. Allting börjar rämna. Vad är dröm och vad är verklighet..."

Därför blir det mustasch även i fortsättningen. Det är väl positivt?

Känn ingen sorg för mig Göteborg

2008-02-21T16:21:00.000+01:00

Kålle, Ada, Beda och Osborn skulle äta på italiensk restaurang.
Servitören: Har herrskapet hittat någonting på menyn?
Ada: Jag ska be att få lasagne.
Beda: Jag tar också lasagne.
Osborn: Lasagne för mig också, tack.
Servitören (till Kålle): Och ni, min herre?
Kålle: Ja, då tar la jag en Sagne jag med.

Den stora sömnen

2008-02-20T19:25:00.002+01:00

Dagens låtcitat:
"Det kommer bli en fråga i TP
om vem som blev ett cp"

Ni hittar hela låten här

Som på tv heter den. Och jag gillart.

Korrelationer

2008-02-19T18:11:00.005+01:00

Han med mustaschen har under en tid funderat på om det kan finnas ett samband mellan en artist och hans/hennes publik. Rent utseendemässigt alltså. Under tentaperioder undviker jag i största möjliga utsträckning att just plugga och det var under en utflykt på det där internet som jag fick fog för min tes; ju fulare artist - desto fulare publik. Här följer bevisen:

Artist:

Publik:

Samtliga bilder är tagna under en Kid Rock konsert i Dayton, Arizona.
Amerikatt är ett fint land.

12.12

2008-02-18T12:05:00.000+01:00

I retrospekt var 08.30 blott en löjlig förhoppning. Bot och bättring bör införas som en naturlig del av universitetsstudier. Och det kanske är det som sker efter tre-fyra år av pubhäng och spritförfester, hädanefter är järn endast tillåtna i fingerborgsstorlek. Lundastudenterna kanske inte har så fel ändå?

Insikter

2008-02-18T03:03:00.000+01:00

Insåg nyss att jag inte druckit kaffe idag. Och att jag således har ont i hufvudet av fler anledningar än den vanliga söndagskänslan. Frågan är bara hur jag hanterar den här situationen. Kaffe efter klockan 03.00 bör ju undvikas har jag hört. Jag tar det om fyra timmar istället.

överlevnadsschema v.8

2008-02-18T01:02:00.000+01:00

Måndag: 08.30 - 22.00: Skriva hemtenta,
22.30 - 00.00: Träna

Tisdag: 08.30 - 17.00: Jobba i Stockholm, revelj 06.30. Sängdags runt 02.00. Blir nog tvungen att se Moto Boy på kvällen.

Onsdag: 10.00 - 18.00: Hemtenta. Funderar på att unna mig några timmars sömn innan Arsenal spelar mot Milan. Kick-Off 20.45

Torsdag: 10.00 - 20.00 Hemtenta. Har hört rykten om en liten träff på ekonomikum under dagen. Således kan jag få ägna en liten del av dagen åt förmodligen meningslösa diskussioner med mina kursare om Globalisering/Internationalisering och identitetsskapande. Spännande.

Fredag: Han som inte längre har någon mustasch surrade om klubbtvång under kvällen. Dagen ägnas åt studier, som vanligt den här veckan.

Lördag: Sovmorgon. Arsenal spelar 13.45. Innan dess tänker jag inte röra mig ur sängen. Antar att jag måste fortsätta skriva under kvällen.

Söndag: Tidig uppstigning. Idag ska hemtentan in. Efter det kan jag vila, nicka till framför Sportspegeln och somna in som en nöjd man. 21.30 Söndag kväll.

Analys:
Vecka åtta börjar intensivt med sena kvällar och tidiga förmiddagar. Men empiriska studier har visat att Han med mustaschen presterar bäst under press. Således kommer även Juno, The Darjeeling Limited och No Country For Old Men att avverkas under veckan. 2008 kanske är filmens år. Eller inte. Strejken är ju över!

Fridens

ps. Han med mustaschen uppdateras fr o m nu minst en gång om dagen. Eller i alla fall några gånger i veckan.

Den nya ironin

2008-01-05T13:01:00.000+01:00

Att hitta sina gamla bekanta på youtube är en märklig sak. Jag kan inte riktigt förlika mig med den här videon. Jagg vet inte om de menar allvar eller inte, vad tror du? Vill att ni observerar de tända stearinljusen, rödvinet och tribaltatueringarna. Hårda män som är mjuka

Sahara Cameltoe

2007-12-20T18:35:00.000+01:00

Satte mig nyss framför tv:n och zappade lite. Och där satt de, Sahara Hotnights, och framförde The loneliest city of all från deras senaste skiva. Och det var då det slog mig; jag hade ju missat en av årets bästa covers och även anledningen till att vi dansat oss svettiga till Dusty Springfield hela hösten.

När de galanta damerna från Robertsfors spelade i det nya konserthuset i Uppsala var givetvis Han med mustaschen med entourage där. Efter att ha spelat av de flesta av deras egna hits började tonerna av en underbar, men ack så okänd för oss, låt klinga.

Efter idogt forskande lyckades jag hitta det här youtubeklippet från Malmöfestivalen. Håll till godo.

Att få äran

2007-12-20T15:47:00.000+01:00

Efter bara fyra blogginlägg har Han med mustaschen fått äran att gästblogga på Arsenalswedens hemsida. Här på bloggen ser vi det givetvis som en bekräftelse på den oerhörda stilistiska kvalitet det hittills publicerade materialet håller.

För några dagar sedan lyckades även blogginnehavaren med konststycket att skaffa sig ett jobb. Med start imorgon hittar ni mig i Hammarby sjöstad. Där viker, larmar och säljer jag kläder, skor och andra persedlar åt ett stort, väletablerat sportmärke. Tyvärr inte samma märke som Arsenal sponsras av. Men vad gör man inte för ett jobb?

Här bloggar jag några dagar från och med nu.

2007

2007-12-19T14:53:00.000+01:00

Som den sanna bloggare jag nu verkar ha blivit ska jag försöka sammafatta året med en lista av mina höjdpunkter under 2007.

Årets:

Låt: Journey – Don’t stop believing

Motivering: Aldrig tidigare har det skrålats och dansats så intensivt som till denna dänga, upptäcktes av mig och mina gelikar under andra halvan av 2007 och därefter har den spelats på varje fest.

Övriga nominerade: The Killers – Read my mind
Dusty Springfield – In Private
Mattias Alkberg – Stockholm & Ändra på allt
Eldkvarn – Fulla för kärlekens skull
Mustaschen – Thore Callmars orkester

TV-serie: Dexter

Motivering: Sista avsnittet av andra säsongen sändes nu i veckan, en fantastisk avslutning på en säsong med sina toppar och dalar. Men serien om polisen som extrajobbar som seriemördare utklassar allt motstånd 2007.

Övriga nominerade: Gossip Girl
The Black Donnellys
Life on Mars
Entourage
Weeds

Blogg: imuglybutivgutablog.blogspot.com

Motivering: Drivs av den anonyme Beta, trots avsaknaden av igenkännbar bloggare så vinner den på knock out genom stilistisk skicklighet. Bloggen drivs framåt av en cynism så stark att den tangerar det obehagliga, men bloggposterna är näst intill alltid geniala och fantastiskt upplysande.

Övriga nominerade: Calle Schulman
Axel Asplund – Arsenalbloggen
Norpi.blogspot.com
Fantasinyheter

Film: Ingen, tv-serier är det nya filmmediet

Dryck: Gold Strike
Motivering: Det är guld!
Övriga nominerade: Stella artois
Dräparen
Lucky star

Högtid: Valborgshelgen

Motivering: Ölen var inhandlad och lagrad, studentrummet var fyllesäkrat och Han från Lund redan där. Nu var det bara en tenta att klara av innan glädjen kunde börja. Han med mustaschen förmådde dock inte uppbringa någon större koncentration så 30 minuter in i tentan var han på väg ner mot stadens myller av glada solbadande människor och den första, av många, öl den helgen. Den ignorerade tentan genererade dock ingen smolk i glädjebägaren, när samtliga helgfirare hade anlänt kunde historiens mest urspårade helg börja på riktigt. Fem dagar senare, när jag vaknade upp i den misär som tydligen kallades mitt studentrum, var jag inte lika tillfreds. Men det var det värt.

Övriga nominerade: Midsommar i Hälsingland

Konsert: The Killers, Rock Werchter

Motivering: En spontanresa till Europas armhåla för att se Las Vegas-pojkarna live när vi, som tur var, missade Roskildebiljetter. Efter att ha pimplat Stella ur plastmugg för två euro stycket en hel dag gick de så på. De två bröderna på andra raden blev tårögda av lycka och lyckokänslorna varade i flera veckor efteråt.

Övriga nominerade: Razorlight, Rock Werchter
The Pipettes, Storsjöyran
The Hives, Storsjöyran
Familjen, V-Dala, champagnegaloppen

Cover: Montt Mardié – Paraply (Rihanna – Umbrella)

Motivering: En nedskalad, hjärtlig, skärande version som är väldigt långt från originalet. Mycket vackert.

Övriga nominerade: Anna Järvinen & Annika Norlin – Med varje hjärtslag (Kleerup feat. Robyn – With every heartbeat)
Pelle Almqvist – Mustaschen (Thore Callmars orkester - Mustaschen)
Moneybrother - Fulla för kärlekens skull (Eldkvarn)

Genuina godsaker

2007-12-18T13:32:00.000+01:00

I söndags var Han med mustaschen på Skansens julmarknad. För er som, liksom jag, aldrig har varit där tidigare går det ut på att det är en rad busskursliknande byggnader där det står människor i gamla kläder och säljer ”genuint” tillverkade produkter. Dessa produkter utgår ifrån att kunderna själva aldrig har varit på landsbygden. Till exempel såldes havtornsglögg från den lilla byn Loos i Hälsingland. Jag har ytterst svårt att se att den här äldre damen är representabel för Loos befolkning, som till största delen består av bönder, raggare och skogshuggare. Just skogen är den lilla byns största naturresurs och således arbetar även bygdens befolkning i just skogen och inte med att tillverka havtornsglögg och blåbärsmarmelad smaksatt med rom.

Var vill jag då komma med detta? Jo, jag blir så ofantligt trött på dessa medelålders Gudrun Sjödén-klädda kulturkvinnorna som går omkring och stönar bara de får syn på en ekologiskt odlad julkärve.

- Åååhh, titta här Ulla. De har den där hjortronsylten som vi tycker så mycket om. Den kostar bara 75 kronor burken. Och dessutom så är den hemlagad. Helt perfekt. Jag tar tre.
- Jag går tillbaka till korvlotteriet, där har de den där korven som vi alltid har till jul. Julkorv tror jag att den heter.

Så promenerar de lyckliga kulturarbetarna hem efter att ha sponsrat landsortsmännen och landsortskvinnorna. Äntligen kan vi få lite äkta svensk jul här i Stockholm också. Men icke, han med mustaschen hävdar bestämt att ni blivit så lurade att Lennart Swahn kommer att dyka upp runt nästa gathörn. Det finns ingen genuitet. Hemlagat är egentligen fabrikslagat. Sylten och korven innehåller precis lika mycket tillsatser och konserveringsmedel som hos den kooperative handlaren. Så nu min uppmaning till dessa naiva kvinnor och män. Åk till det riktiga torget i Bollnäs och njut av den svenska landsbygden. Små, inskränkta människor, mopedgäng och en stämning lika gemytlig som under Kubakrisen.

Men för all del, munkarna var i alla fall goda.

Att söka jobb

2007-12-16T09:41:00.000+01:00

- Bingohallen Skärholmen, Nicki
- Ja hejsan, mitt namn är Han med mustaschen.
- Ehh, hej.
- Jag ringer till er för att jag är intresserad av att arbeta hos er.
- Ok, då kopplar jag dig till min chef.
(What´s love got to do with it med Tina Turner spelas i cirka tjugo sekunder innan en något anfådd kvinna i 45-årsåldern tar upp luren).

- Du pratar med Anette.
- Hej Anette, mitt namn är Han med mustaschen och jag ringer för att jag är sugen på att jobba för dig.
- Jaaha, har du någon erfarenhet av liknande arbete?
- Nja, jag har ju jobbat i många somrar på ett servicehus. Där spelade de boende mycket bingo, och för det mesta var det jag som fick anordna det hela. I det ingick bland annnat att fixa fram priser. Jag minns när vi hade en hel vävstol som pris. Agda, som vann, blev överlycklig.
- Ok, från vad du har berättat hittills så kan jag säga att du inte är aktuell för en anställning hos oss. Men om du återkommer till sommaren kanske det har öppnat sig något.
- Jaha ja, tack så mycket då. Ha en bra dag.
- Hm, hejdå.

Det som har slagit mig de senaste veckorna när jag sökt hysteriskt mycket jobb, och för det mesta varken fått svar eller ens ha varit i närheten av att vara aktuell är att jag alltid fortsätter att vara trevlig trots att jag blir bittrare än Stewie inombords när de nekar mig en anställning.

Imorgon börjar en ny vecka, med nya möjligheter. Nu ska jag visa att jag duger. Eller så vilar jag en vecka till.

Note to self:

2007-12-14T10:21:00.000+01:00

Kolla aldrig på efterlyst med N igen. Det kommer bara leda till något ont.

Igår kväll, efter en mycket njutbar potatis- och purjolökssoppa, såg jag fram mot en dos av en självgod Hasse Aro och lite GW-porr. Efterlyst startade som vanligt med att Hasse Aro stirrade in i kameran och sa: ikväll åker ni fast, ikväll får omgivningen se vilka fega kräk ni är! Och jag blev nervös, vad har jag gjort nu? Men lyckligtvis handlade inte kvällens huvudinslag om mig utan om 32-årige Micke som lugnt satt och spelade bort dagens lön på Jack Vegas i Skärholmens bingohall när tre hetlevrade spanjorer kommer in i hallen och helt sonika slår honom gul och blå. Enligt Aro så hade Micke tidigare under dagen haft en dispyt med två medelålders spansktalande kvinnor angående vem som skulle få sitta vid vilken spelautomat.

Detta gjorde min flickvän så pass illa till mods att hon tre timmar senare låg i fosterställning och hade svårt med kroppskontakt. Vi måste alla ta vårt ansvar för andra människor, var är samhället på väg när ingen reagerar när någon blir slagen med en barstol? Allt medan hon fortsatte prata om det meningslösa våldet började mina tankar glida iväg och formulera ett svar som skulle få tyst på henne, men innan jag hade tänkt klart hörde jag redan snarkningar från andra sida sängen. Det var då det slog mig; hon borde byta namn till Anton, börja läspa och starta en facebookgrupp som protesterar mot det meningslösa våldet. Det skulle ju vara det perfekta greppet om hon ville bli semikändis, få vara med på nyheterna en hel vecka i sträck och få träffa Snoop Dogg på Mtv-galan.

Men N sov ju redan så jag funderade vidare. Vad gjorde egentligen alla de där människorna i bingohallen i Skärholmen mitt på dagen en helt vanlig onsdag? Hur kan Micke, 32, börja tjafsa med Rosita, 47, och Angela, 33, om vem som ska få sitta vid vilken Jack Vegas-automat? Efter att Micke vänligen förklarat för kvinnorna att om de ska få sitta vid hans maskin så skulle de minsann först köra upp en dildo i röven på varandra så stegar kvinnorna raskt därifrån, bara för att ringa efter José, Pedro och Felix.

De tre männen, samtliga i 35-årsåldern, går med bestämda steg in i spelhallen och börjar misshandla den spydige Micke. Nu ska han få den jäveln, PUTA! Fram med en stol och slå fittan över ryggraden så att han inte kan sitta längre!

Men vad har alla de här människorna gemensamt? Jag funderade länge och väl innan jag drog min slutsats: De måste alla vara arbetslösa, precis som jag.

Var ligger närmsta bingohall?