Ser tillbaka

Det är för mycket nu, livet. Tills vidare.

Öppet brev till besökare av Stockholms Nation

Kära besökare av Stockens torsdagar.
Hoppas att gårdagkvällen var bra. Min var förmodligen mycket lugnare. Men det var också trevligt. Jag skriver till dig för att jag gärna skulle vilja sova på nätterna mellan torsdagar och fredagar. Igår stod du och dina vänner och pratade väldigt högt nedanför min balkong. Detta må framstå som ett mindre bekymmer eftersom jag bor på fjärde våningen, men icke.

Jag kan lova dig att den diskussion ni hade igår runt 01.45 på studentvägens innergård inte var helt nödvändig för er framtida tillvaro. Det är helt enkelt irrelevant att kombinera makroekonomi och stora bröst, ens på en teoretisk nivå. Det parar sig helt enkelt inte.

Så, nu slutar du störa min nattsömn. Ok? Efterfest med Nordman på högsta volym är inte heller ok.

Fridens vita liljor/ Han med mustaschen

Värmen ftw

Telefonen ringer och jag svarar med en trevlig ton trots att jag blev väckt:
- Nej nej, jag sov inte.

Hmm masar sig upp ur sängen och tar sig ut på balkongen. Sätter sig på stolen, bränner sig lite på stolsryggen. Ah, är sommaren här nu? Ja, kanske. Eller i alla fall våren. Det första tecknet är att barnen på dagiset nedanför balkongen skriker som galningar. Vad är det om?

Gårdagen var trevlig, skulle se Sirius och gick således förbi Flustret på vägen till Studenternas. Och som den Pavlovska hund jag är blev jag naturligtvis väldigt sugen på öl. För en gångs skull visade min karaktär sitt vackra anlete och räddade mig från ölets fördärv. Detta ledde dock till att jag mentalt blev bakfull en halvtimme efter Flustret-incidenten. Till bakruset finns det ju inget bättre än fruktläsk. Jag skulle vilja säga att fruktläsk och bakfylla är som:
Smör och färsk sparris
Sill och nubbe
Hannes och polkasprit
Han med mustaschen och tamburiner

Dagens lärdom: drick fanta, ty det gör dig gott.

Ps. Hannes, kan du inte berätta om när du drack polkasprit och blev framfusig och/eller burdus mot Kolos vänner? Ds.

Veckans

En gång i veckan tar jag mig an det tunga uppdraget att förse er läsare med ytterligare en rolig bild av vertikalt utmanade människorna. Veckans bild:

En till

Hur ok är det egentligen att skämta om han Eklund? Är det för tidigt?

Föga! säger han med mustaschen och drar till med några mycket tillämpbara slogans för Gamlis nya skyttekung:
Anders Eklund - Bäst mot små mål
Anders Eklund - Always scoring
Anders Eklund - Bättre än Änglarna

Nyförvärv

Så är den uppländska fotbollssäsongen igång även i gärdsgårdsserierna. Lokaltidningen UNT berättar i en förhandsartikel om Gamlis nyförvärv. Mycket intressant tyckte jag och såg genast en massa bilder för mitt inre. Kanske värvar de honom för hans namn. Engla kallade ju faktiskt honom för Gamlis.

Blåmärken

I onsdags drabbades Uppsala av en inomhusorkan. We are the storm äntrade scenen på Gästrike-Hälsinge nation och visade för första gången upp sina alster för allmänheten. Fem låtar, fem euforiska stycken indiepop skulle visas upp för den förväntansfulla(?) publiken. Som grädde på moset hade er ciceron, Han med mustaschen, förärats uppdraget att spela tamburin på två av dessa låtar.

Hur gick det då? Med risk för att vara en smula jävig; sjukt bra. Illasinnade själar menar att tamburinen var en smula ur takt lite då och då men det är inget som stoppar en dedikerad percussionist och körskrålare.

För att parafrasera Ani Di Franco. Vi tog dem med storm. Såhär dagarna efteråt kan jag dock konstatera att det gör ont att spela tamburin och att man kanske inte ska slå tamburinen allt vad du kan mot hand och arm ty det leder till blåmärken och svullnader.

Veckans dvärg

Igår spelade Sirius sin första hemmamatch i årets Superetta. Ljungskile stod för motståndet och det såg ut ungefär såhär:

Fotboll fotboll fotboll

Jag kommer ej att medverka vid dagens fotbollsmatch då jag planerar att bevittna en violinkonsert. Stravinjsko.
Bajs/Bert

Påskhelgen

En bloggpaus orsakad av skrivkramp, i sin tur orsakad av bakrus. Under rusets efterverkningar drabbas undertecknad av frossa och lättja. Vilket innebär att jag ligger i soffan, tillsynes utan några andra förmågor än de ytterst basala.

Påskfirandet, som på förhand såg ut att gå till historien som det sämsta någonsin, visade sig bli relativt lyckat. Skärtorsdagen firades hemma hos en god vän och förde oss vidare till Icke student-stället Orange. Det sämsta med det är att jag blir lite på min vakt. Mina elever kan ju faktiskt, teoretiskt sätt, vara där. Och är det något jag vill undvika är det mötet full lärare - full elev. Lyckligtvis är eleverna skötsamma och undviker uteliv på Skärtorsdagskvällarna.

Långfredagen 2009 gav verkligen skäl för sitt namn, dagen gick långsammare än en pensionär med gikt och jag mådde precis som bilden ovan illustrerar.

Påskafton gav mig anledning att citera Karl-Bertil Jonsson. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar". Arbetsdagen firades av i Bergsbrunna utanför Uppsala, återigen var han med mustaschen tvungen att briljera med sina sociala färdigheter. Familjemiddagen hos en god, men relativt ny, vän inleddes med tulpaner till kocken och frivolt småskämtande med någon slags svärmor. Kort sagt, charmen var påslagen. Efter middagen bar det ut till Sävja, för er utan kunskaper i Uppsalas socioekonomiska struktur är det ett nysvenskt, multikulturellt område. I Sävja inmundigades ölen och vi firade att Jesus skulle återuppstå om två(?) dagar. Det mest fantastiska med nattens bravader var dock upptäckten att Palermo återuppstått från folkölets rike och numer serverar riktig öl.

Påskdagen (Söndag) - kvidande.

Precis som varje måndag planerar jag för en intensiv vecka. Eftersom jag har mest läsare från Uppsala kan jag påminna om Sirius hemmapremiär på tisdag, men framförallt We are the storms releasefest på GH på onsdag. Det kommer att bli magiskt.

Ikväll spelar han med mustaschen kvällsmatch på konstgräset i Ekeby. Kick off 21.30. Väl mött.