För en lång, lång tid

Håkans nya singel premiärspelades på P3 för två timmar sedan. Låten var ingen hit a'la Klubbland direkt. Men redan efter tre lyssningar har den växt. Det kanske blir mars månads största hit ändå?

En helt vanlig filmvecka

Han med mustaschen är ingen cineast. Han hävdar bestämt att film inte är det bästa formatet för intressant karaktärsutveckling och historieberättande. Det yttersta beviset för denna tes är att jag nyss sett två av de nominerade till Academy awards för bästa film och ingen av de har berört mig något särskilt.

Det började i onsdags med No Country For Old Men, en habilt berättad historia om en man som hittar pengar och blir jagad av en annan man som vill ha tillbaka pengarna. Till filmens fördelar bör räknas ett vackert foto och den roliga detaljen att han Anton skjuter ihjäl sina antagonister med något slags djuravlivare. Dessa fördelar hamnar dock helt i skymundan av en frisyr. Den är som en legohjälm, bestående av ett eller max två sjok av hår, jag älskar den. Av de få filmer jag faktiskt ser har bara en tidigare drabbats av frisyrdöden, Johnny Depps fantastiska hårvarianter o Blow. Hur som helst, värd en Oskar var den inte. Det måste ju ha kommit minst en bättre film under 2007?

Men Han med mustaschen gav inte tappt(Bevingat finns att fynda på bokrean) utan fortsatte idogt sitt letande efter en bra film. Enligt rykten skulle ju Juno vara en bra film, och även den var nominerad till bästa film. Fokus förstördes helt även under denna film. Jag ska inte säga att filmen var dålig, för den var faktiskt helt okej. Men hur i helvete kan regissören låta filmens enda visdomsord yttras av en man som för evigt är inetsad som nazistisk våldtäktsman med ögonlapp på alla HBO-tittares/svenska nattsuddares hornhinnor. Jag har svårt att tycka att J K Simmons har ett sympatiskt utseende, hans leende är lömskare än Anders Borg. För att infalla i den kliché som jag är musikmässigt bör det tilläggas att det var roligt att höra Belle & Sebastian igen. Det var några år sen senast. En eloge bör också gå till Michael Cera, trots att varken han eller Jason Bateman kommer upp i samma klass som den helt fantastiska serien Arrested Development. Observera betyget på imdb!

Så. Godnatt. Han med mustaschen vill för övrigt tacka samtliga 16 läsare som under dygnet 28/2 stod ut med den bristfälliga uppdateringen.

ps. Serier är bättre än film, det finns mer utrymme för bra skådespeleri under längre tid. Det finns även utrymme för sämre skådespeleri, som i detta exempel. Som mamma till Syskonen Wahlgren kan hon nog faktiskt vara roten till mycket av det som är fel med nöjessverige. ds

Bokrea

Efter ett antal glas vin hos Han med mustaschens granne föddes den eminenta idén att gå på bokrean som började igår. I retrospekt, en genialisk idé. Som vi alla vet är det ett faktum att hjärnan fungerar som bäst under salongsberusning, således följde en shoppingrunda i glädjens tecken.

Han med mustaschen siktade snabbt in sig på koböcker och biografier. Utbudet av matlitteratur var kanske inte det bästa i år. Det var mest efterrättsböcker och annat onödigt. Istället hittade jag fokus vid nöje/kultur-avdelningen. Årets fynd var:
Capote: En biografi - Gerald Ford
Freak: En bok om Freddie Wadling - Robert Lagerström
Stod även och fingrade på Ebbas Stil, men det blev inget.

Till sist fyndade jag två exemplar av Katerina Janouchs Så blev jag till, utmärkta gå bort-presenter till de föräldrapar som numer finns i min bekantskapskrets.

Fridens

Ingen Eddie än

Trots att klockan passerat 16.00 med god marginal har ingen meduza spelats i högtalarna hos Casa del mustasch. Dock så är det bara att konstatera att Yakety sax är den gladaste låten någonsin.

Nackdelar

Det värsta med att skriva hemtenta är inte att allt mitt sociala liv skjuts åt sidan under sista dygnet utan att mitt språk har en tendens att låta lite som när Carl Bildt pratar. Fraser som "till yttermera visso" och ord som "ehuru" skrivs ner utan närmare eftertanke. Fy fan, jag måste göra något åt det här. Imorgon klockan 16.00 sätter jag på Eddie Meduzas diskografi. Efter det kanske jag kan formulera mig någorlunda som en vanlig människa.

Facit

...Hoa-hoa vann inte.
...kunde inte motstå en hyllning till Fidel Castro.
...inte så mycket dans, men tre bra spelningar på en kväll måste ses som positivt.

Det här kan mycket väl vara det mest intetsägande inlägget någonsin. Funderar på att piffa upp det med något. Ja, dagens låt: Moto Boy - Love is the one thing

I afton...

...vinner Hoa-hoa På spåret.
...kommer han med mustaschen att svänga sina yviga mustascher på lokal.
...dricks det bara flasköl.
...är det glädje.

Fridens vita liljor till er. /Han med mustaschen

Rädslan

Det händer då och då att Han med mustaschen tvivlar på sin mustasch. Är det dags att göra något åt den nu? Den firar trots allt snart ett år. Som alltid vände jag mig till populärkulturen för att hitta svaret. Och jag tror att jag fick det.

Fransmannen Emmanuel Carrére gav 2002 ut sin existensiella roman Mustaschen. Detta står på baksidan av den svenska utgåvan:

"En man rakar av sig sin mustasch, den han har burit de senaste åren. Han väntar spänt på vad hustrun ska säga. Men hon kommenterar det inte. Han håller ut, fast besluten att vinna leken. Men han får ge upp, bara för att inse att hustrun vägrar ge med sig. Hon minns ingen mustasch. Hans vänner minns den inte. Inte hans arbetskamrater heller. Foton från förr försvinner. Hans pappa påstås plötsligt vara död sedan länge. Allting börjar rämna. Vad är dröm och vad är verklighet..."

Därför blir det mustasch även i fortsättningen. Det är väl positivt?

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Kålle, Ada, Beda och Osborn skulle äta på italiensk restaurang.
Servitören: Har herrskapet hittat någonting på menyn?
Ada: Jag ska be att få lasagne.
Beda: Jag tar också lasagne.
Osborn: Lasagne för mig också, tack.
Servitören (till Kålle): Och ni, min herre?
Kålle: Ja, då tar la jag en Sagne jag med.

Den stora sömnen

Dagens låtcitat:
"Det kommer bli en fråga i TP
om vem som blev ett cp"

Ni hittar hela låten här

Som på tv heter den. Och jag gillart.

Korrelationer

Han med mustaschen har under en tid funderat på om det kan finnas ett samband mellan en artist och hans/hennes publik. Rent utseendemässigt alltså. Under tentaperioder undviker jag i största möjliga utsträckning att just plugga och det var under en utflykt på det där internet som jag fick fog för min tes; ju fulare artist - desto fulare publik. Här följer bevisen:

Artist:




















Publik:



























































































Samtliga bilder är tagna under en Kid Rock konsert i Dayton, Arizona.
Amerikatt är ett fint land.

12.12

I retrospekt var 08.30 blott en löjlig förhoppning. Bot och bättring bör införas som en naturlig del av universitetsstudier. Och det kanske är det som sker efter tre-fyra år av pubhäng och spritförfester, hädanefter är järn endast tillåtna i fingerborgsstorlek. Lundastudenterna kanske inte har så fel ändå?

Insikter

Insåg nyss att jag inte druckit kaffe idag. Och att jag således har ont i hufvudet av fler anledningar än den vanliga söndagskänslan. Frågan är bara hur jag hanterar den här situationen. Kaffe efter klockan 03.00 bör ju undvikas har jag hört. Jag tar det om fyra timmar istället.

överlevnadsschema v.8

Måndag: 08.30 - 22.00: Skriva hemtenta,
22.30 - 00.00: Träna

Tisdag: 08.30 - 17.00: Jobba i Stockholm, revelj 06.30. Sängdags runt 02.00. Blir nog tvungen att se Moto Boy på kvällen.

Onsdag: 10.00 - 18.00: Hemtenta. Funderar på att unna mig några timmars sömn innan Arsenal spelar mot Milan. Kick-Off 20.45

Torsdag: 10.00 - 20.00 Hemtenta. Har hört rykten om en liten träff på ekonomikum under dagen. Således kan jag få ägna en liten del av dagen åt förmodligen meningslösa diskussioner med mina kursare om Globalisering/Internationalisering och identitetsskapande. Spännande.

Fredag: Han som inte längre har någon mustasch surrade om klubbtvång under kvällen. Dagen ägnas åt studier, som vanligt den här veckan.

Lördag: Sovmorgon. Arsenal spelar 13.45. Innan dess tänker jag inte röra mig ur sängen. Antar att jag måste fortsätta skriva under kvällen.

Söndag: Tidig uppstigning. Idag ska hemtentan in. Efter det kan jag vila, nicka till framför Sportspegeln och somna in som en nöjd man. 21.30 Söndag kväll.

Analys:
Vecka åtta börjar intensivt med sena kvällar och tidiga förmiddagar. Men empiriska studier har visat att Han med mustaschen presterar bäst under press. Således kommer även Juno, The Darjeeling Limited och No Country For Old Men att avverkas under veckan. 2008 kanske är filmens år. Eller inte. Strejken är ju över!

Fridens

ps. Han med mustaschen uppdateras fr o m nu minst en gång om dagen. Eller i alla fall några gånger i veckan.