torsdag 23 oktober 2008

Gästblogg

Äntligen, mot alla odds uppdateras Han med mustaschen. Denna gång med hjälp av den nyblivne göteborgaren och journaliststudenten Bjorsan. Håll till godo:

Att bajsa på jobbet


Då Han med Mustaschen på veckorna studerar (?) och under helgerna styr och ställer (?) på den lägsta nivån i den feodala hierarkin som kallas Adidas, har Bjoschan uppmanats att författa ett gästbloggsinlägg i hans frånvaro. Att bloggen ifråga kan liknas vid en vintersovande brunbjörn och helt tappat den trogna (?) läsarskara som fastnade för de semibittra livsåskådelser som förr presenterades i detta forum, drev den mustaschprydde klädvikaren till ett desperat försök att återfå en gnutta självrespekt. Därför; Bjoschan behandlar ämnet de flesta berörs av men få vågar ta upp: Bajsa på jobbet. Hur gör man?

Du befinner dig på din arbetsplats. Lunchrasten är avverkad. Du har tagit dig igenom en lunch bestående av kycklinglår med vildris och salladsbord, förslagsvis råkost. Efterrätten, en kopp automatkaffe och två röda Prince, avnjuts i rökrummet tillsammans med två spanskpladdrande chilenare. Lite småtrött pallrar du dig ut på ditt lager, butik, kontorslandskap eller var fan du nu befinner dig och börjar så sakteliga återgå till de uppgifter du lämnat före lunch. En halvtimme senare börjar en välbekant känsla i mellangärdet göra sig påmind. Det börjar pocka på och du känner väldigt väl att nu, nu säljs goda råd ut till ett väldigt högt pris. Tio minuter har du på dig att avlägsna dig från platsen och söka dig ned till den undangömda toaletten nere i källaren. Djupt nere i de slingrande katakomberna erbjuder rummet det välbehövliga skydd och den nödvändiga avskildhet du behöver för att kunna bedriva den smärtsamma, tillika tillfredsställande, exorcismen som är nära förestående.

Avskildheten har många uppenbara fördelar: Spänningen minskar och du kan så att säga löpa linan ut med allt vad det innebär av telefonsamtal, skrik, händernas pressande mot toalettväggarna för snabbare och starkare resultat och så vidare. Vidare erbjuder en avlägsen toalett fördelen att ingen någonsin kommer känna den vämjeliga odören som sprids från liket du nyss fött medelst stolgång. Ingen kommer heller att höra de plumsande, alternativt kulspruteliknande, alternativt porlande, ljuden som ofta kan uppstå från en upprorsmage. Men framför allt kommer du att, vid regelbundet användande av en sk smygtoa, behålla och nära illusionen av att du är en ren människa som aldrig avger kroppsliga exkrementer, att du hittat ett kryphål i de kroppsliga stadgarna som vi alla lever efter.

Nåväl.

Du promenerar i raskt takt ner genom källargångar fyllda med gammalt kontorsmateriel, klädlådor och andra tillvaratagna effekter. Små svettpärlor har börjat tränga fram i din panna. Skatten vid regnbågens slut, champions league-pokalen, den helige graal närmar sig: Smygtoan. Du kommer fram till dasset, och bara vetskapen att du snart kommer få se en liten bit av himmelen gör att bristningsgränsen är oroväckande nära. Du känner på dörrhandtaget – låst. Vad göra? Ett motbjudande val återstår, men det måste göras. Promenaden till De Gemensamma Toaletterna avklaras på trettio sekunder blankt, en sträcka som tar tre minuter i vanliga fall. Detta är dock ett nödfall. Dörren slits upp, du springer in och sätter dig i det första båset. Klosetten på företaget är uppbyggd så att det finns två bås placerade bredvid varandra. Öppningar finns i golvet och taket. Således hörs dina andetag tydligt in till bås nummer två. Det är ingenting du för tillfället problematiserar när du låter dina onda andar stötvis lämna kroppen under låga kvidanden. En road tystnad lägger sig då du belåtet slappnar av efter väl förrättat värv. Den makabra högen kroppsfrånstötning sänder ut mängder av vämjelig odör i rummet men i ditt adrenalinrus är det knappt märkbart.

Plötsligt öppnas ytterdörren. En kollega gör entré i samma ärende som du. Du rycks abrupt ur din post-bajs dvala. Han vacklar till, mumlar tyst ”fy fan”, innan han tar plats i båset bredvid. Byxorna knäpps upp och du hör på kroppsljuden att han ännu inte upptäckt dig. Nu balanserar ditt anseende på en sytrådstunn lina. Lämnar ni båsen samtidigt vet han, och inom kort hela företaget, vem dynghögen på bygget är. Det är alltså av yttersta vikt att du avslutar detta snabbt, lämnar faciliteterna och återigen beblandar dig med proletariatet.

Tystnad är nu av yttersta vikt då du inte för tidigt får röja din närvaro i rummet. Du bryter av papperet med handen istället för taggkanten. Du torkar dig framifrån så dina leder inte ska börja knaka när du förflyttar kroppsvikten på sitsen. Du håller andan. Byxorna snabbt på, spolknappen ner och ut till handfatet för en snabb tvagning. En snabb koll i spegeln avslöjar ett högrött anlete med svettiga polisonger. Den andra toaletten spolar. Du springer ut från toaletten, till den plats du befann dig för en kvart sedan, och fortsätter utföra ditt dagliga värv.

Du klarade dig idag igen.


Denna text är inte baserad på en specifik situation.



torsdag 17 juli 2008

Ronnie

Idag såg jag Ronnie. Sandahl. Vid Skanstull. Han var längre än jag föreställt mig. Fula byxor hade han också. Bruna. Givetvis matchade den trendriktige författaren detta med sin palestinasjal. Men han inspirerade mig till det här. Blogginlägget alltså. Så nu tycker jag att vi följer Thomas Di Levas råd. Skänk en slant. Och säg aldrig hora.

Autism

Ännu en dag, och snart ännu en arbetsvecka. Och på fredagar får man, som kjell säger; "supa lite håglöst". Eller egentligen hoppas jag ju göra mer än så, men det här veckoarbetandet känns en smula Sven E Banan-igt. För att vara som pöbeln har jag idag lyssnat på Coldplay. Sen jag ramlade in i lägenheten efter jobbet har jag autismrepeatat (ett nytt ord, bra va?) på den här låten.

Arbetsplatsen har denna vecka visat sig från sin något mer humana sida. Mycket tack vare att jag haft en radio med p3 att lyssna på. Idag, stockentorsdag som det ju faktiskt är, kom jag att tänka på stekare och deras musiksmak. Och därifrån var inte tankepromenaden lång till min vän Ella som säsongsarbetar på Gotland. Vad jag förstått är den där låten med Kate Ryan (Ella Elle L'a) sommarens hit på Kallis och de andra klubbarna där de rika och framgångsrika hänger. För er som inte orkar lyssna fram till refrängen kan jag berätta att den går såhär: Ella ella oohohoh...(ungefär, om och om igen). Detta kan jag tänka mig gläder min vän Daniella, eftersom hon inte alls var trött på förra sommarens hit Umbrella- ella ella ey ey ey.

Således sluter vi oss alltså till att allas vår vän Daniella är en utomordentlig lobbyist och att hon har, vad det verkar, utomordentliga kontakter inom musikbranschen. För det finns väl inget härligare än 3000 semesterfirande schtekare som skriker ut ditt namn?

onsdag 9 juli 2008

Arbetet

Arbetstid idag onsdag 8-19.45 och vid gud vad jag föraktar kunderna i "min" butik. Det får mig att tänka på Tranströmer och hans lyrik, om jag inte minns fel börjar dikten; ”Madame föraktar sina gäster för att de bor på hennes sjaskiga hotell”.

För att vara litt.vet-seminariemässig; Detta skulle kunna tolkas som att Madame även föraktar sig själv och sitt hotell. För det kan jag lova att jag gör. Sensmoral; Han med mustaschen är inte gjord för att jobba på en outlet.

Dagens samhälle

Medan vi i Sverige, genom FRA-lagen, närmar oss de dystopiska samhällen som Boye beskriver i Kallocain och Orwell i 1984 jobbar engelsmännen mot en annan dystopi. Nämligen Huxleys Brave New World, där samhället kontrollerar medborgarna genom att "se till medborgarnas bästa". Engelska lobby-/läkarorganisationer har tydligen lyckats få istid i media med sitt förslag om att begränsa rökande förebilder inom film och tv.

Han med mustaschen blir mycket beklämd av detta urbota korkade förslag. Om lagen hade införts tidigare hade vi alltså fått se Hank Moody dö av lungcancer i Californication, Brad Pitt utan cigg i mungipan i Fight Club och eventuellt också Carrie i SATC helt tandlös efter ett liv av författarfrukostar. Jaja, ni förstår principen. Utan cigg på film blir ditt liv oändligt mycket fattigare. Men framför allt anser jag att staten/folkhälsomyndigheten/whatever inte på något sätt ska påverka de kulturyttringar som skapas i landet.

För varje ändrad sekund i film/tv kommer vi ett steg närmare de skräcksamhällen som 1900-talets genier drömde mardrömmar om.

tisdag 8 juli 2008

Fem snabba

Han med Mustaschen, Du bloggar jävligt dåligt just nu. Kommentar till det?
- Egentligen ingen, jag har helt enkelt en enorm brist på inspiration, dessutom är det svårt att tjäna pengar på sin blogg om du inte ser ut som Miss Piggy. Det är det lättare att göra på ett konventionellt lager-/affärsjobb. Nackdelen med att "jobba volvo" är att det utarmar själen och dödar den lilla kreativitet som fanns innan.

Hur menar du då?

Det jag menar är att om 95% av de människor du möter under en dag är äckliga, fula och otrevliga så blir du jävligt bitter och torr i själen. Efter en arbetsdag vill jag bara komma hem, våldtäktsduscha och ta efter det unna mig folköl 3,5 och en cigg på ballen.

Jaha, det här var ju glada toner från din sida. Något positivt i tillvaron kanske du kan försöka lyfta fram?
Nja, det vet det fan. Eller jo förresten, eftersom jag jobbat hela sommaren är jag ju rik. Tog ett kontoutdrag för två dagar sedan. "skuld/övertrakassering - 98,62 kr".

Well, det här var ju svårare än att intervju Ryan Adams om man heter Magnus Broni. Är det något du vill lägga till?
Ja, jag skulle vilja hälsa till min flickvän Nickel. Hoppas att du har det skönt i Grekland. Här i Stockholm är det tio grader varmt och regn. Dessutom vill jag passa på att tacka personen som stängde av strömbrytaren till tvättstugan mitt i tvättprogrammet igår kväll. Jag älskar att tvätta mina kläder för hand, speciellt i ett tvättställ designat för kortväxta.

Då tackar jag för mig, ha en bra kväll.
Tack, nu ska jag in och äta. Det blir fil till middag.


fredag 6 juni 2008

Att skriva uppsats

Vårterminen 08 kommer inte att gå till historiens som den där jag var den mest studiemotiverade studenten någonsin, för att uttrycka det milt. Men en liten seger i havet av restuppgifter är att den B-uppsats som lämnades in för en vecka sedan fick betyget Väl Godkänt. Detta betyg känns ganska omotiverat, speciellt från min synvinkel då jag bedömde uppsatsen som ganska bristfällig, speciellt i omfång och kvalitet. Men när jag läser igenom den klarnar bilden. Det finns ett uttryck som alltid bör vara med i skrifter av rang. Gissa vilket.

Nasjonaldagen

Efter en hård arbetsdag är det alltid oerhör njutbart att komma hem och göra surfrundan med datorn på magen akompanjerad av hög musik. Nationaldagens största hits:

Kleerup - On my own again
Autisterna - Himmelen
Mattias Alkberg - Stockholm
Björns vänner - Åkrar och himmel
Björn Olsson - Tjörn
Scarlett Johansson - I don´t want to grow up
Markus Krunegård - Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Och ja, användarvänlighet är överskattat. Leta själva.

fredag 23 maj 2008

Jag har inte tiiiid

Schema:
Fredag 23/5 - Arbete 10-19.45, Öl med bror - 22-02.
Lördag 24/5- Arbete 9.45-16.45, Ledig kväll
Söndag 25/5- Hemresa, uppsatsskrivande fram till
Ons 28/5- Inlämning av uppsats. Tvätta, fotbollsträning
Tors 29/5- Opponera på någon annans uppsats, packa inför flytt
Fre 30/5- Omhemtentamen pga av tidigare lättja. Flytt till Stockholm under kvällen
Lör 31/5- Stödja Becks i Marathonlöpandet. Om hennes löparknä ger med sig alltså. Skall även försöka umgås med min familj som hjälper mig flytta.
Sön 1/6- Dop för kusinbarn, fortsätta umgås med familjen och skriva hemtentan.
Mån 2/6- Opponering och hemtenta
Tis 3/6- Opponering och hemtenta
5/6- Hemtentan lämnas in och jag kan börja planera för sommarens arbete.

Det här känns lugnt. Ja just det. Jag har korridorsveckan, vilket innebär att jag måste städa efter mina korridorare, crap.

torsdag 22 maj 2008

Funny fuse

30 Rock S02E07 (säsong 2 avsnitt 7 för oinvigda). Ett magiskt ögonblick där samtliga seriens karaktärer får leva ut ordentligt. Skrattade högt för mig själv när jag såg avsnittet för andra gången igår natt. Mannen nedan yttrar den magiska repliken: "I'm not gay gay, I'm gay for Jamie"



Nästan lika hysteriskt roligt som när Axel berättade om vad som hände när min långe vän hälsade på hemma hos min korte väns föräldrar för första gången.

Evigt slit

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen uti sin kropp. Som han Krunegård säger. Efter förra veckans bloggcomeback har vardagen varit ett myller av slit för eder mustaschman. B-uppsats skall skrivas och 25 sidor text produceras inte hur lätt som helst. Men jag åkte ut till landet för att hitta inspiration, det enda jag såg var en räv och en död ekorre. Katter kanske kan vara det mest osympatiska djuret av alla. Döda ekorrar, vad är det om?

Nu, arbete hos han Adi Dassler i tre dagar innan det är dags för det kreativa uppsatsarbetet igen. Ser fram emot att träffa socialgrupp fyra igen, ni vet den med barnen som sparkar oskyldiga butiksbiträden på smalbenet. Glädjande besked dock. En broder är på väg till Stockholm för snabbvisit, kan det månne bli en öl under fredagskvällen? Såg ju trots allt ljust ut på lönekontot. Hela 3746 kr från generösa Csn. Hyra att betala på måndag: 5300 kr.

fredag 16 maj 2008

Grillväder

Eftersom Pär Holmberg och han PerErik(de nya John Pohlmans) inte vill ge oss bra väder får jag sitta inne en dag som denna. Alternativen är inte lika många som vid bra väder, men en finöl vid det nya utsiktstornet Uppsala konserthus skall nu avhandlas. För att samla kraft till detta äventyr har jag nu smällt i mig en Becks och en Carlsberg, det tar ju faktiskt orimligt lång tid att torka efter en dusch.

Och ja, fyfan vad dåligt det här inlägget är. Eventuellt salongsberusat inlägg senare. Fridens

torsdag 15 maj 2008

Sommaren

Efter idogt googlande har jag lyckats lista ut vilka av mina favoritserier som gör comeback i sommar/höst. Just nu sitter jag med ett fånigt leende och konstaterar att jag förmodligen kommer att vara lika blek i augusti som jag var i februari. Nya säsonger får:
  • Dexter
  • Weeds
  • Californication
  • Entourage
  • 30 Rock
  • Dirty Sexy Money
  • Chuck
  • Scrubs
Intressant att notera är att Scrubs byter kanal från NBC till ABC, vad det betyder för innehållet har jag ingen aning om. Ser även att Lost fortsätter i all oändlighet, varför? Finns det någon som fortfarande följer den serien?

Mitt bloggande är numer återupptaget. Min svacka är över. Jag har varit på den andra sidan, och gräset var inte grönare.

Personligt brev

Kära Läsare. Det var nästan en månad sen vi hördes sist. Jag är uppriktigt ledsen för att jag inte hört av mig tidigare. Hoppas i vilket fall att ni haft det bra.

Min månad har varit underbar på många sätt och mindre härlig på andra. Jag kommer nedan att göra ett desperat försök att sammanfatta de viktigaste händelserna under min litterära tystnad i en någorlunda kronologisk ordning. Notera dock att mitt minne lätt sviker, men det är ju tur(?) att fler än jag dokumenterar dekadensen.

Samma kväll som mitt senaste inlägg visade jag mig i bar över (och nästan bar under) för en stor samling människor. Som en ren isolerad händelse som sådan är det inte en helt ovanlig syn för Uppsalas studenter, det anmärkningsvärda var att Hanmedmustaschen enbart hade en Carlsberg innanför västen (en väst som för övrigt inte var min egen utan någon gav mig mängder med gratisöl för att visa kläder för andra humanoider).

Sedan följde en vecka bestående av umgänge med Socialgrupp 3, eller som jag brukar kalla dem: kunderna på den outlet där jag arbetar. Denna uppladdningsvecka inför det stundande Valborg var även tänkt att fungera som lite av en semester från studier, nationsliv (dvs öl) och eventuellt även träning. Men icke; "after work-öl", "tack för flytthjälpen-öl", och "Arsenal vann äntligen-öl" präglade helgen v.17.

Som för att runda av min Stockholmsvisit v.17, där jag för övrigt fick tillbringa en av nätterna på historiens oskönaste (både bildligt och bokstavligt) soffa, tillbringade jag natten hos Axel (som har en mycket härligare soffa) i Uppsala. Där öppnades den sista vinaren klockan fem på tisdagsmorgonen. Ett klokt val av oss då Kvalborg ändå skulle firas på kvällen. Och som jag firade, Vapnet spelade på V-Dala, med förbandet som fullständigt överröste sällskapet med Indiepoäng. Som manna från himlen för de trötta själar som gick på efterfest ytterligare en natt. Denna natt kan jag ha gett mig av hem till sängen tidigare, tiden var lite flytande p.g.a en cocktail av Markus Krunegård-skrikande och Absinth. Men vad hade vi egentligen för val? Förbandets, What's their faces, tamburin kan ju faktiskt inte gå raka vägen hem själv.

Så kom den äntligen, Dagen med stort D. Valborgsmässoafton. Redan vid revelj kände jag mig en smula urvattnad efter gårdagkvällens aktiviteter. Men en stärkande promenad till Folkes Livs gav mig krafter att lägga mig i sängen och vänta in de stackars själar som var lovade Champagnefrukost hos mig. Med frukosten avklarad vandrade halva laguppställningen iväg till ekonomikumparken för att dricka ljumna (läs; byxvarma) Femkommatvåan i väntan på en promenad till Gästrike-Hälsinge Nation för kulmen på det dekadenta valborgsfirandet. Ett zigenarpunkband spelade, och laget njöt av solen, champagnen och glädjen. Glädjen bestod mest i att skratta åt Becks och hennes sjuka bula i pannan. Men, som min far lärt mig, allt roligt tar slut ganska snart och jag fick bege mig utan mobil och vänner till platsen för omstarten. Väl där upptäcker jag till min fasa att jag är först på plats. Helt utan nycklar och telefon är jag således mer hjälplös än Skurt utan Inga-Maj. Så, som det lågliv jag är, slår jag mig ned vid Djäknegatan 23 och dess mjuka betongentré. "De kommer ju säkert snart" minns jag att jag tänkte. Utan mobileo tappar jag helt konceptet och blir snabbt uttråkad. Vilket leder till ett relativt snabbt insomnande. I efterhand kan jag se att jag lärt mig av min barndoms Nemesis, Fyllebirger som brukade sova på parkbänken utanför Stugsundsskolan. Dock har jag fortfarande mycket att lära i kategorin "Komma igång igen efter att ha däckat mitt på dagen", tror bestämt att Fyllebirgers bästis Sven Höijer ska få lära mig ett och annat. Om han fortfarande lever dvs.

De två veckor som passerat sen valborgsfirandet tänkte jag sammanfatta i punktform. Skriv gärna tillbaka och fråga om det är något du undrar över eller vill att jag ska utveckla.
  • Dansa flera timmar i en bastu, påklädd
  • Brottas i bar över utanför Domkyrkan
  • Spela fotboll
  • Vara dålig på fotboll eftersom du brottats dagen innan
  • Gå på grillfest utan att grilla
  • Dricka Rosé istället
  • Dricka dräpare
  • Uppleva ett riktigt dokusåpatriangeldrama live
  • Gå på efterfest med bar till fyra på morgonen
  • Må dårligt
  • Spela fotboll ändå
  • Jobba
  • Bli sparkad på benet av ett besviket barn ur Socialgrupp 3
  • Kolla på 30 Rock, säsong 1 och 2
  • Skriva B-uppsats
  • Vissla en Björn Olsson-melodi

Frågor på det?

fredag 18 april 2008

Har du tändstickor, ja tillräckligt om...

Det är alltid samma visa, den här sommaren kommer bli den bästa hittills. Men jag tror faktiskt att sommaren 2008 kommer att slå somrarna hittills på fingrarna (kanske inte 1994, men det är ju tråkigt att toppa i 10-årsåldern). De senaste dagarna har jag ägnat åt att fundera kring min bostadssituation i sommar, och jag har kommit fram till att pendla är inget för mig. Således var jag tvungen att styra med en bostad i Stockholm(där jag jobbar, men det kommer avhandlas i framtida inlägg). Och igår hände det. Bara sådär ringde min kusin och berättade att hans kompis ville hyra ut sin lägenhet vid Gullmarsplan över sommaren. För att illustrera det goda i detta väljer jag att paint-redigera ett flygfoto över södra Stockholm. Den vänstra ringen är alltså lägenheten och det högra kluddet är mitt jobb.



För er utan känsla för skalor kan jag avslöja att det är ungefär en kilometer mellan lägenheten och min arbetsplats. Utifrån detta, enligt logikens alla mönster, drar jag nu slutsatsen att min sommar kommer att bestå av; jobb, jobb och jobb. Summer of 08 kanske inte blir så bra ändå.

torsdag 17 april 2008

Istället för verkligheten

På ett oändligt antal människor(kanske tre) i min närhets förfrågan. Här är min dagliga surfrunda i bildform. Njut.

onsdag 16 april 2008

En gammel, gammel mand

Basen skapar ett taktfast och, vad det verkar som, aldrig sinande dunk från våningen under. Det verkar som att de lyssnar på hiphop, eller kanske triphop? Vem vet? Detta upprör den gamle mannen i mig, den man som vill gå ner och knacka på dörren. Hytta med fingret och skrika: Nu får det vara nog ungdomar! Jag har möte med PRO klockan 08.00 imorgon bitti, så nu vrider ni ner den där pekneger-musiken. Och hör sen.

Men naturligtvis gör jag inte det, satsar istället på att kanalisera vreden till något positivt. En cigg på balkongen kanske?

Appropå balkonger; min vän Becks gick häromveckan omkring på stadens gator och njöt av det fina vårvädret med sin sambo Emma. Detta måste firas tänker Becks och utbrister högt och tydligt: "Nu skulle man gå hem och sätta sig och njuta på ballen."

tisdag 15 april 2008

Ett tidsfördriv



Här, ett förslag vad du kan göra med din fritid. Det kommer att förstöra ditt liv.

Splittrade tankar

Läser om den gamla nyheten att Quetzala Blanco lämnar Veckorevyn, och deras högpannade nätredaktör, för att börja blogga hos stureplan.se. Tänker vidare och minns svagt några citat från när denna eminenta kvinna medverkade i Bons (som Rocky säger, tidningen av och för människor som skulle äta bajs om det kom från New York och kostade 30 000:-/kg) sexnummer under förra året. Eftersom jag är en god (well) universitetsstudent nöjer jag mig med att referera till vad hon sa då det verkar som att numret i fråga har försvunnit ur min ägo. I vilket fall som helst erkänner den här Blanco att hon fantiserar om att bli våldtagen och fortsätter med de magiska orden: "står det i Vanity Fair att jag ska kolla min kille i ögonen medan jag suger av honom, så gör jag det"*

Dock är det inte dessa två brottstycken av det härliga rundabordssamtalet jag minns bäst. Bland de övriga deltagarna fanns bl.a just Martin Kellerman, Gudrun Schyman & han Lasse Lindh.
Från vad som framkommit i övrig media efteråt verkar samtalet efter ett tag ha gått över i en ren spritfest för att få deltagarna att komma med en smula mer intressanta åsikter. Föga oväntat var det Gudrun som hanterade borsten bäst, medan pojkflickan Lindh blev sladdrigare än valfri vintant efter syjuntan.

Uttalanden som "Man får ligga sjukt mycket mer som kändis, eller hur Kellerman?" och min absoluta favorit "Det finns inget bättre att ta med en tjej hem och ligga med henne till sin egen musik".

Var vill jag nu komma med det här? Ja just, det är ganska skönt själv att inte bli dokumenterad när vinet talar.



* Det finns absolut ingen garanti för att citaten stämmer, men eftersom tidningen är spårlöst borta antar jag att ni får lita på mig. Källkritik that is.

Edit: Det jag egentligen ville säga var att nya numret av Bon finns i butik nu. Denna gången med tema pengar. Kan bli intressant.

måndag 14 april 2008

Äntligen!

För att återuppliva Han med den rosa overallens poulärkulturella glädjetjut. Han med mustaschen har till slut tagit sitt, något mindre välutvecklade, förnuft till fånga och bestämt sig för att överge sitt tredje-personsskrivande här på bloggen. De få men godhjärtade läsare av denna blogg kan i framtiden njuta av jaget. Jag-formen är en något mindre sofistikerad och lättskriven skrivform som förhoppningsvis kan gynna framtida fyllebloggande. Dessutom kan det leda till fördjupade analyser kring den verklighet som jag, Han med mustaschen, lever och verkar i.

För att motsäga mig själv något avslutas denna post i och med detta konstaterande. Otillfredsställande kortfattad och meningslös.

torsdag 10 april 2008

Att fånga dagen hos frisören

Han med mustaschen var hos frisören idag. Efter det obligatoriska kallpratet om väder och vind upptäcker han att frisören har en tatuering på insidan av underarmen. Vågade inte ta fram kameran och ta ett kort. Men den såg ut ungefär så här:



Jag lyder rådet och går ut på lokal och äter, kanske tar en öl också.
Carpe diem.

onsdag 9 april 2008

Hemlig dagbok

01.30 - Ja, det är en bra idé att börja kolla på någon ny tv-serie. Secret Diary Of A Call Girl är säkert bra.

06.30 - Åtta avsnitt senare, inser varför det bara blev en säsong. Han med mustaschen vill ha natten tillbaka. Kanske sin dygnsrytm också. Nu, författarfrukost. Sömn är ändå överskattat.

Omröstning

Men fyfan i hela helvete vad tröttsamt det är att skriva i tredje person. Den här mustaschmänniskan är som ett lager teflon mot författarens flotta formuleringar.

Men som den demokratiske människa Han med mustaschen är anordnas nu folkomröstning i Mustaschland för alla er 10-15 läsare av bloggen. Skriv en kommentar och berätta om författaren bör kliva fram eller inte. Anonymitet eller personlighet, motivera gärna ditt val.

måndag 7 april 2008

Göteborgskt

För precis två år sedan just idag var Han med mustaschen på lokal med sin vän Göte. Efter en helkväll bestående av "bessahyllor" och snodda spritflaskor tappade de båda borstbindarna till slut bort varandra. En ganska naturlig händelse med tanke på mängden dryckjom som intagits i kombination med Södermanland-Nerikes väl tilltagna festlokaler.

Han med mustaschen känner sig genast som en cykel utan styre. "Det konmmer gå åt helvete utan Göte" hinner han tänka. Varpå den intensiva jakten på vännen börjar. Sannolikhetsläran förde H.m.m till baren och mycket riktigt, där stod den gode vännen. Till synes konverserandes med bartendern och vid mycket gott mod. Vid en närmare anblick visade sig att Götes glada sinnelag hade en ganska absurd anledning. Han står och kissar på bardisken samtidigt som han talar ut med mannen bakom disken.

I efterhand beskriver Göte kvällen som "pissig".

Brottarpoesi

Den ständiga brottartvåan Tomas Johansson har nu äntligen blivit publicerad. Efter ett liv i skuggan av lyftkranen Karelin kliver nu Tomas fram. Med en dikt om Karelin.

Får han fatt med sina enormt långa armar,

så sitter man fast som i ett skruvstäd.

Karelins armar räcker nästan ner till hans anklar.

Karelin är förmodligen den enda människan som kan gå raklång och plocka lingon.

/"Karelin" av Tomas Johansson.



Han med mustaschen hävdar att vi kan ha en ny Tranströmer på gång här. Vi får bara ge honom lite tid med lyriken.

torsdag 3 april 2008

Bingo Royale

Det verkar inte bättre än att Mona Seilitz har gått och trillat av pinn. Mycket trist förstås, Mona var en fantastisk kvinna. En av den där sortens kvinnor som aldrig tappar i attraktionskraft. Vi minns förstås de erotiska undertonerna i hennes karaktär Katrin i Jönssonligan och Dynamitharry, något som fick varje svensk småpojk att vrida sig lite extra i tv-soffan med mor och far.

Men framförallt bör hennes roll i, det gravt underskattade, Bingo Royale nämnas. Kemin mellan Mona och programledaren Nils Edvall var magisk. Tv-historia kan ha beskådats av oss få som kollade. Det känns ändå tryggt att Mona fick avsluta sin karriär hos farbror SVT.

Mona nådde den respektingivande åldern av 65. Att bli äldre än så är ändå överskattat. Kolla bara hur vacker hon var ändå till slutet. Han med mustaschen hade pallat.

onsdag 2 april 2008

Bloggmedvetande

Finfin klocka för att påminna om att det kanske finns bättre saker att göra än det tråkiga som du just nu sysslar med.


Joe

Att googla kan vara en fröjd. Angående tidigare nämnde Labero, han är nog kristdemokrat:

"Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det omöjligt – om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare.
"

Tydligen går det att hitta läsvärda citat i den fantastiskt usla SJ-tidningen Kupé. Senare hävdade Lasse, selvföllig, att han blivit felciterad, vinklad och drog tillbaka sina uttalanden. Kan han månne ha varit slirig vid intervjutillfället? Han med mustaschen är av den bestämda uppfattningen att denna man är minst "tre glas vin-full" senast klockan två på dagen. Detta grundas enkom på det faktum att karln med stolthet bär upp en tuperad och fönad tigerkaksfrisyr.

Let´s call it the comeback

I väntan på det fullständiga, får samtliga läsare nöja sig med det oerhörda nöjet i att få veta Joe Laberos egentliga förnamn.

1963 uttalade prästen i Alvesta namnen Lars Bengt Roland, således döptes även LaBeRo. Ett magiskt ögonblick.

Annars då? Vad händer i den populärkulturella sfär som kallas mediesverige? Killingänget har återtagit internet med hjälp av Schulmans. På nya sidan 1000apor.se bloggar killinggänget återigen. Förhoppningsvis kan de skapa något annat än patetiskt nostalgiska inlägg om deras egen förträfflighet.

Och ja, Han med mustaschen är salongsberusad. Då lever han igen.

Fridens

onsdag 19 mars 2008

En hyllning till Ataklas

Som en hyllning till den mycket väl genomförda uppsatsen av Han med mustaschens goda vän Ataklas kommer den underbara glädjelåten Jag är en vampyr som ett påskägg. Från Han med mustaschen till er. Varsågoda.

tisdag 18 mars 2008

Frikyrkligt

Men vad? Vem är det som har filmat han med mustaschens hemfärd inatt?

Amen!

måndag 17 mars 2008

Ett geni

Jon Stewart gästar Who wants to be a millionaire.

Jon berättar att han spelar för Alzheimerförbundet eftersom hans mormor eller farmor dog i sjukdomen. Han når frågan värd 250.000 dollar:

Regis: The Alzheimer Association would win a quarter of a million dollars if you get this right and if you don't they are back to 32.000 dollars.
Jon: Yeah, but they would forget about it the next day.

söndag 16 mars 2008

Clash of the titans

Under aftonen träffades två av sveriges största nöjesprofiler på Götgatan i Stockholm. Han med mustaschen och Kalle Heino delade en blick, en bekräftande nick med 'fvudet och återgick sedan till respektive aktivitet.

Vem är då Kalle Heino? Hans absolut största merit, är definitivt den kritikerhyllade rollen som den finlandssvenske polisen Bengt Kassler i Tre Kronor. Tillsammans med Salongo, ni vet Abbys pappa, symboliserade han det mångkulturella Sverige. Dessutom är han bror med Pekka Heino, som han har en hockeyspelande son med.

Nåväl, Han med mustaschen kunde givetvis inte undvika att fråga om han den där Kassler hade köpt något saampo, salsam eller håårsele på det senaste.

onsdag 12 mars 2008

Penibelt.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

tisdag 11 mars 2008

Glädje!

Läser i Resumé att GW Persson ska göra ett matlagningsprogram tillsammans med Paolo Roberto. Vilken oerhörd testosteronkombination! Tänk er en lyrisk Roberto som dreglar över några välhängda oxar på Neapels köttmarknad medan GW långsamt stapplar efter, mer än lovligt rusig på Grappa, mumlandes statistik och kuriosa om mordfrekvensen bland traktens män.

Han med mustaschen vågar utlova rekorderlig tv-underhållning i stil med klassiska tv-kockar som fyllot Floyd och Per Morberg.

Tv4+ i höst.

Bildbevis
















Det syns ju på honom, en lögnare och en tjyv. En simpel man skulle jag vilja kalla honom. Tåbbe, han är säkert såsse också. Fy fan.

Tvivelaktiga metoder

Han med mustaschen är inte den som söker bekräftelse för sina goda handlingar. Ett gott samvete är den bästa huvudkudden osv. Men nu har det gått för långt, den här hockeybögen tog åt sig äran. Vafan.

söndag 9 mars 2008

Fördelar med Norge

  1. Deli De Luca - Oslos svar på 7/11, serverar utmärkta delikatesser som pesto/kyllingcalzone och även munchiestillfredsställare som muffins och skittles.
  2. Närheten - den norska hufvudstaden är som en mindre svensk småstad när det gäller avstånden. Man kan tydligen gå överallt. Eller i alla fall dit där det händer. Dvs till Nichol & Son och hem igen.
  3. Svenskarna - under de tre dagar som förflutit under Han med mustaschens visit har knappt en enda riktig norrman visat upp bristen på stilistisk och litterär begåvning. Mycket tillfredsställande.
  4. Soffan på Fredenborgsveien - den underbart bruna, nedsuttna, öldoftande och mycket härjade tresittsaren skänker oerhörd tillfredsställelse åt Han med mustaschen. "Desire smells like that to some people."
  5. Den norska canal+ programledaren. En man med mer svårdefinierad frisyr än Mats Nyström

lördag 8 mars 2008

Jag tar tillbaka allt

Det finns tydligen ingen låt om den gatan på Håkans nya. Hur, och framförallt varför kom jag fram till det? Här är i alla fall låtlistan för oss som väntar:

Tro Och Tvivel
För En Lång Lång Tid
Zigenarliv Dreamin
Kärlek Är ett Brev Skickat Tusen Gånger
Jag Vet Inte Vem Jag Är Men jag Vet Att Jag Är Din
För Sent För Edelweiss
Kär I En Ängel
Sång I Buss På Villovägar 2007
Dom Fyra Årstiderna
Långa Vägar
Flyg Du Lilla Fjäril
Inte skyldig Nån Nåt


Förväntningarna har inte varit så höga någon gång tidigare, ser speciellt fram mot att autismlyssna på låten med den fantastiska titeln Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Håkan goes Plura. Han med mustaschen älskart!

A beautiful night in Oslo

Oh fuck, bloggen lever och han med mustaschen ligger i sin norske brors bädd och väntar på att resten av sällskapet ska komma hem för efterfest.


Ströläser i nya Sonic om att Håkan Hellström snart släpper ett nytt album. En av låtarna heter tydligen Exile on Wollmar Yxkullsgatan. Och där precis på den gatan mellan Södra station och Södersjukhuset sliter Han med mustaschen på 74:ans buss sina mustascher i förtvivlan över sin eländiga arbetssituation. Vem vill egentligen jobba där ute i sims-landet?

Nåväl, Oslo är fantastiskt. Han från Jugoslavien kom nyss hem med hon från Trönö och nu ska det tydligen liggas. Mustaschen flyttar utan gnäll ut till soffan för att folk ska få ligga i fred. Ljudet av njutning sprids redan ut hit.

Imorgon, söka jobb eller åka och kolla på femmilen i Holmenkollen? Vi får se hur det blir.

söndag 2 mars 2008

Snickra och dricka bärs

Snubblade precis över en fantastisk bild som väckte en otrolig mängd glädjeminnen.


















Snickeriet kan mycket väl vara den bästa svenska dokumentären någonsin. "Lasse och jag har gått över på rött, det får man inte"

Tsool

Efter ett evigt köande kom Han med mustaschen till sist in på lokal och kunde börja svänga sina inte så lurviga. Men innan dess ska det ju garderobas och när det nästan var min tur kom han där. Med en aldrig tidigare skådad pondus lät han sin enorma kroppshydda bereda väg genom studentmassan. Ebbot har kårleg. Undrar vad han läser?

fredag 29 februari 2008

För en lång, lång tid

Håkans nya singel premiärspelades på P3 för två timmar sedan. Låten var ingen hit a'la Klubbland direkt. Men redan efter tre lyssningar har den växt. Det kanske blir mars månads största hit ändå?

torsdag 28 februari 2008

En helt vanlig filmvecka

Han med mustaschen är ingen cineast. Han hävdar bestämt att film inte är det bästa formatet för intressant karaktärsutveckling och historieberättande. Det yttersta beviset för denna tes är att jag nyss sett två av de nominerade till Academy awards för bästa film och ingen av de har berört mig något särskilt.

Det började i onsdags med No Country For Old Men, en habilt berättad historia om en man som hittar pengar och blir jagad av en annan man som vill ha tillbaka pengarna. Till filmens fördelar bör räknas ett vackert foto och den roliga detaljen att han Anton skjuter ihjäl sina antagonister med något slags djuravlivare. Dessa fördelar hamnar dock helt i skymundan av en frisyr. Den är som en legohjälm, bestående av ett eller max två sjok av hår, jag älskar den. Av de få filmer jag faktiskt ser har bara en tidigare drabbats av frisyrdöden, Johnny Depps fantastiska hårvarianter o Blow. Hur som helst, värd en Oskar var den inte. Det måste ju ha kommit minst en bättre film under 2007?

Men Han med mustaschen gav inte tappt(Bevingat finns att fynda på bokrean) utan fortsatte idogt sitt letande efter en bra film. Enligt rykten skulle ju Juno vara en bra film, och även den var nominerad till bästa film. Fokus förstördes helt även under denna film. Jag ska inte säga att filmen var dålig, för den var faktiskt helt okej. Men hur i helvete kan regissören låta filmens enda visdomsord yttras av en man som för evigt är inetsad som nazistisk våldtäktsman med ögonlapp på alla HBO-tittares/svenska nattsuddares hornhinnor. Jag har svårt att tycka att J K Simmons har ett sympatiskt utseende, hans leende är lömskare än Anders Borg. För att infalla i den kliché som jag är musikmässigt bör det tilläggas att det var roligt att höra Belle & Sebastian igen. Det var några år sen senast. En eloge bör också gå till Michael Cera, trots att varken han eller Jason Bateman kommer upp i samma klass som den helt fantastiska serien Arrested Development. Observera betyget på imdb!

Så. Godnatt. Han med mustaschen vill för övrigt tacka samtliga 16 läsare som under dygnet 28/2 stod ut med den bristfälliga uppdateringen.

ps. Serier är bättre än film, det finns mer utrymme för bra skådespeleri under längre tid. Det finns även utrymme för sämre skådespeleri, som i detta exempel. Som mamma till Syskonen Wahlgren kan hon nog faktiskt vara roten till mycket av det som är fel med nöjessverige. ds

tisdag 26 februari 2008

Bokrea

Efter ett antal glas vin hos Han med mustaschens granne föddes den eminenta idén att gå på bokrean som började igår. I retrospekt, en genialisk idé. Som vi alla vet är det ett faktum att hjärnan fungerar som bäst under salongsberusning, således följde en shoppingrunda i glädjens tecken.

Han med mustaschen siktade snabbt in sig på koböcker och biografier. Utbudet av matlitteratur var kanske inte det bästa i år. Det var mest efterrättsböcker och annat onödigt. Istället hittade jag fokus vid nöje/kultur-avdelningen. Årets fynd var:
Capote: En biografi - Gerald Ford
Freak: En bok om Freddie Wadling - Robert Lagerström
Stod även och fingrade på Ebbas Stil, men det blev inget.

Till sist fyndade jag två exemplar av Katerina Janouchs Så blev jag till, utmärkta gå bort-presenter till de föräldrapar som numer finns i min bekantskapskrets.

Fridens

måndag 25 februari 2008

Ingen Eddie än

Trots att klockan passerat 16.00 med god marginal har ingen meduza spelats i högtalarna hos Casa del mustasch. Dock så är det bara att konstatera att Yakety sax är den gladaste låten någonsin.


söndag 24 februari 2008

Nackdelar

Det värsta med att skriva hemtenta är inte att allt mitt sociala liv skjuts åt sidan under sista dygnet utan att mitt språk har en tendens att låta lite som när Carl Bildt pratar. Fraser som "till yttermera visso" och ord som "ehuru" skrivs ner utan närmare eftertanke. Fy fan, jag måste göra något åt det här. Imorgon klockan 16.00 sätter jag på Eddie Meduzas diskografi. Efter det kanske jag kan formulera mig någorlunda som en vanlig människa.

lördag 23 februari 2008

Facit

...Hoa-hoa vann inte.
...kunde inte motstå en hyllning till Fidel Castro.
...inte så mycket dans, men tre bra spelningar på en kväll måste ses som positivt.

Det här kan mycket väl vara det mest intetsägande inlägget någonsin. Funderar på att piffa upp det med något. Ja, dagens låt: Moto Boy - Love is the one thing

fredag 22 februari 2008

I afton...

...vinner Hoa-hoa På spåret.
...kommer han med mustaschen att svänga sina yviga mustascher på lokal.
...dricks det bara flasköl.
...är det glädje.

Fridens vita liljor till er. /Han med mustaschen

torsdag 21 februari 2008

Rädslan

Det händer då och då att Han med mustaschen tvivlar på sin mustasch. Är det dags att göra något åt den nu? Den firar trots allt snart ett år. Som alltid vände jag mig till populärkulturen för att hitta svaret. Och jag tror att jag fick det.

Fransmannen Emmanuel Carrére gav 2002 ut sin existensiella roman Mustaschen. Detta står på baksidan av den svenska utgåvan:

"En man rakar av sig sin mustasch, den han har burit de senaste åren. Han väntar spänt på vad hustrun ska säga. Men hon kommenterar det inte. Han håller ut, fast besluten att vinna leken. Men han får ge upp, bara för att inse att hustrun vägrar ge med sig. Hon minns ingen mustasch. Hans vänner minns den inte. Inte hans arbetskamrater heller. Foton från förr försvinner. Hans pappa påstås plötsligt vara död sedan länge. Allting börjar rämna. Vad är dröm och vad är verklighet..."

Därför blir det mustasch även i fortsättningen. Det är väl positivt?

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Kålle, Ada, Beda och Osborn skulle äta på italiensk restaurang.
Servitören: Har herrskapet hittat någonting på menyn?
Ada: Jag ska be att få lasagne.
Beda: Jag tar också lasagne.
Osborn: Lasagne för mig också, tack.
Servitören (till Kålle): Och ni, min herre?
Kålle: Ja, då tar la jag en Sagne jag med.

onsdag 20 februari 2008

Den stora sömnen

Dagens låtcitat:
"Det kommer bli en fråga i TP
om vem som blev ett cp"

Ni hittar hela låten här

Som på tv heter den. Och jag gillart.

tisdag 19 februari 2008

Korrelationer

Han med mustaschen har under en tid funderat på om det kan finnas ett samband mellan en artist och hans/hennes publik. Rent utseendemässigt alltså. Under tentaperioder undviker jag i största möjliga utsträckning att just plugga och det var under en utflykt på det där internet som jag fick fog för min tes; ju fulare artist - desto fulare publik. Här följer bevisen:

Artist:




















Publik:



























































































Samtliga bilder är tagna under en Kid Rock konsert i Dayton, Arizona.
Amerikatt är ett fint land.

måndag 18 februari 2008

12.12

I retrospekt var 08.30 blott en löjlig förhoppning. Bot och bättring bör införas som en naturlig del av universitetsstudier. Och det kanske är det som sker efter tre-fyra år av pubhäng och spritförfester, hädanefter är järn endast tillåtna i fingerborgsstorlek. Lundastudenterna kanske inte har så fel ändå?

Insikter

Insåg nyss att jag inte druckit kaffe idag. Och att jag således har ont i hufvudet av fler anledningar än den vanliga söndagskänslan. Frågan är bara hur jag hanterar den här situationen. Kaffe efter klockan 03.00 bör ju undvikas har jag hört. Jag tar det om fyra timmar istället.

överlevnadsschema v.8

Måndag: 08.30 - 22.00: Skriva hemtenta,
22.30 - 00.00: Träna

Tisdag: 08.30 - 17.00: Jobba i Stockholm, revelj 06.30. Sängdags runt 02.00. Blir nog tvungen att se Moto Boy på kvällen.

Onsdag: 10.00 - 18.00: Hemtenta. Funderar på att unna mig några timmars sömn innan Arsenal spelar mot Milan. Kick-Off 20.45

Torsdag: 10.00 - 20.00 Hemtenta. Har hört rykten om en liten träff på ekonomikum under dagen. Således kan jag få ägna en liten del av dagen åt förmodligen meningslösa diskussioner med mina kursare om Globalisering/Internationalisering och identitetsskapande. Spännande.

Fredag: Han som inte längre har någon mustasch surrade om klubbtvång under kvällen. Dagen ägnas åt studier, som vanligt den här veckan.

Lördag: Sovmorgon. Arsenal spelar 13.45. Innan dess tänker jag inte röra mig ur sängen. Antar att jag måste fortsätta skriva under kvällen.

Söndag: Tidig uppstigning. Idag ska hemtentan in. Efter det kan jag vila, nicka till framför Sportspegeln och somna in som en nöjd man. 21.30 Söndag kväll.

Analys:
Vecka åtta börjar intensivt med sena kvällar och tidiga förmiddagar. Men empiriska studier har visat att Han med mustaschen presterar bäst under press. Således kommer även Juno, The Darjeeling Limited och No Country For Old Men att avverkas under veckan. 2008 kanske är filmens år. Eller inte. Strejken är ju över!

Fridens

ps. Han med mustaschen uppdateras fr o m nu minst en gång om dagen. Eller i alla fall några gånger i veckan.

lördag 5 januari 2008

Den nya ironin

Att hitta sina gamla bekanta på youtube är en märklig sak. Jag kan inte riktigt förlika mig med den här videon. Jagg vet inte om de menar allvar eller inte, vad tror du? Vill att ni observerar de tända stearinljusen, rödvinet och tribaltatueringarna. Hårda män som är mjuka