Har du tändstickor, ja tillräckligt om...

Det är alltid samma visa, den här sommaren kommer bli den bästa hittills. Men jag tror faktiskt att sommaren 2008 kommer att slå somrarna hittills på fingrarna (kanske inte 1994, men det är ju tråkigt att toppa i 10-årsåldern). De senaste dagarna har jag ägnat åt att fundera kring min bostadssituation i sommar, och jag har kommit fram till att pendla är inget för mig. Således var jag tvungen att styra med en bostad i Stockholm(där jag jobbar, men det kommer avhandlas i framtida inlägg). Och igår hände det. Bara sådär ringde min kusin och berättade att hans kompis ville hyra ut sin lägenhet vid Gullmarsplan över sommaren. För att illustrera det goda i detta väljer jag att paint-redigera ett flygfoto över södra Stockholm. Den vänstra ringen är alltså lägenheten och det högra kluddet är mitt jobb.



För er utan känsla för skalor kan jag avslöja att det är ungefär en kilometer mellan lägenheten och min arbetsplats. Utifrån detta, enligt logikens alla mönster, drar jag nu slutsatsen att min sommar kommer att bestå av; jobb, jobb och jobb. Summer of 08 kanske inte blir så bra ändå.

Istället för verkligheten

På ett oändligt antal människor(kanske tre) i min närhets förfrågan. Här är min dagliga surfrunda i bildform. Njut.

En gammel, gammel mand

Basen skapar ett taktfast och, vad det verkar som, aldrig sinande dunk från våningen under. Det verkar som att de lyssnar på hiphop, eller kanske triphop? Vem vet? Detta upprör den gamle mannen i mig, den man som vill gå ner och knacka på dörren. Hytta med fingret och skrika: Nu får det vara nog ungdomar! Jag har möte med PRO klockan 08.00 imorgon bitti, så nu vrider ni ner den där pekneger-musiken. Och hör sen.

Men naturligtvis gör jag inte det, satsar istället på att kanalisera vreden till något positivt. En cigg på balkongen kanske?

Appropå balkonger; min vän Becks gick häromveckan omkring på stadens gator och njöt av det fina vårvädret med sin sambo Emma. Detta måste firas tänker Becks och utbrister högt och tydligt: "Nu skulle man gå hem och sätta sig och njuta på ballen."

Ett tidsfördriv

Här, ett förslag vad du kan göra med din fritid. Det kommer att förstöra ditt liv.

Splittrade tankar

Läser om den gamla nyheten att Quetzala Blanco lämnar Veckorevyn, och deras högpannade nätredaktör, för att börja blogga hos stureplan.se. Tänker vidare och minns svagt några citat från när denna eminenta kvinna medverkade i Bons (som Rocky säger, tidningen av och för människor som skulle äta bajs om det kom från New York och kostade 30 000:-/kg) sexnummer under förra året. Eftersom jag är en god (well) universitetsstudent nöjer jag mig med att referera till vad hon sa då det verkar som att numret i fråga har försvunnit ur min ägo. I vilket fall som helst erkänner den här Blanco att hon fantiserar om att bli våldtagen och fortsätter med de magiska orden: "står det i Vanity Fair att jag ska kolla min kille i ögonen medan jag suger av honom, så gör jag det"*

Dock är det inte dessa två brottstycken av det härliga rundabordssamtalet jag minns bäst. Bland de övriga deltagarna fanns bl.a just Martin Kellerman, Gudrun Schyman & han Lasse Lindh.
Från vad som framkommit i övrig media efteråt verkar samtalet efter ett tag ha gått över i en ren spritfest för att få deltagarna att komma med en smula mer intressanta åsikter. Föga oväntat var det Gudrun som hanterade borsten bäst, medan pojkflickan Lindh blev sladdrigare än valfri vintant efter syjuntan.

Uttalanden som "Man får ligga sjukt mycket mer som kändis, eller hur Kellerman?" och min absoluta favorit "Det finns inget bättre att ta med en tjej hem och ligga med henne till sin egen musik".

Var vill jag nu komma med det här? Ja just, det är ganska skönt själv att inte bli dokumenterad när vinet talar.



* Det finns absolut ingen garanti för att citaten stämmer, men eftersom tidningen är spårlöst borta antar jag att ni får lita på mig. Källkritik that is.

Edit: Det jag egentligen ville säga var att nya numret av Bon finns i butik nu. Denna gången med tema pengar. Kan bli intressant.

Äntligen!

För att återuppliva Han med den rosa overallens poulärkulturella glädjetjut. Han med mustaschen har till slut tagit sitt, något mindre välutvecklade, förnuft till fånga och bestämt sig för att överge sitt tredje-personsskrivande här på bloggen. De få men godhjärtade läsare av denna blogg kan i framtiden njuta av jaget. Jag-formen är en något mindre sofistikerad och lättskriven skrivform som förhoppningsvis kan gynna framtida fyllebloggande. Dessutom kan det leda till fördjupade analyser kring den verklighet som jag, Han med mustaschen, lever och verkar i.

För att motsäga mig själv något avslutas denna post i och med detta konstaterande. Otillfredsställande kortfattad och meningslös.

Att fånga dagen hos frisören

Han med mustaschen var hos frisören idag. Efter det obligatoriska kallpratet om väder och vind upptäcker han att frisören har en tatuering på insidan av underarmen. Vågade inte ta fram kameran och ta ett kort. Men den såg ut ungefär så här:



Jag lyder rådet och går ut på lokal och äter, kanske tar en öl också.
Carpe diem.

Hemlig dagbok

01.30 - Ja, det är en bra idé att börja kolla på någon ny tv-serie. Secret Diary Of A Call Girl är säkert bra.

06.30 - Åtta avsnitt senare, inser varför det bara blev en säsong. Han med mustaschen vill ha natten tillbaka. Kanske sin dygnsrytm också. Nu, författarfrukost. Sömn är ändå överskattat.

Omröstning

Men fyfan i hela helvete vad tröttsamt det är att skriva i tredje person. Den här mustaschmänniskan är som ett lager teflon mot författarens flotta formuleringar.

Men som den demokratiske människa Han med mustaschen är anordnas nu folkomröstning i Mustaschland för alla er 10-15 läsare av bloggen. Skriv en kommentar och berätta om författaren bör kliva fram eller inte. Anonymitet eller personlighet, motivera gärna ditt val.

Göteborgskt

För precis två år sedan just idag var Han med mustaschen på lokal med sin vän Göte. Efter en helkväll bestående av "bessahyllor" och snodda spritflaskor tappade de båda borstbindarna till slut bort varandra. En ganska naturlig händelse med tanke på mängden dryckjom som intagits i kombination med Södermanland-Nerikes väl tilltagna festlokaler.

Han med mustaschen känner sig genast som en cykel utan styre. "Det konmmer gå åt helvete utan Göte" hinner han tänka. Varpå den intensiva jakten på vännen börjar. Sannolikhetsläran förde H.m.m till baren och mycket riktigt, där stod den gode vännen. Till synes konverserandes med bartendern och vid mycket gott mod. Vid en närmare anblick visade sig att Götes glada sinnelag hade en ganska absurd anledning. Han står och kissar på bardisken samtidigt som han talar ut med mannen bakom disken.

I efterhand beskriver Göte kvällen som "pissig".

Brottarpoesi

Den ständiga brottartvåan Tomas Johansson har nu äntligen blivit publicerad. Efter ett liv i skuggan av lyftkranen Karelin kliver nu Tomas fram. Med en dikt om Karelin.

Får han fatt med sina enormt långa armar,

så sitter man fast som i ett skruvstäd.

Karelins armar räcker nästan ner till hans anklar.

Karelin är förmodligen den enda människan som kan gå raklång och plocka lingon.

/"Karelin" av Tomas Johansson.

Han med mustaschen hävdar att vi kan ha en ny Tranströmer på gång här. Vi får bara ge honom lite tid med lyriken.

Bingo Royale

Det verkar inte bättre än att Mona Seilitz har gått och trillat av pinn. Mycket trist förstås, Mona var en fantastisk kvinna. En av den där sortens kvinnor som aldrig tappar i attraktionskraft. Vi minns förstås de erotiska undertonerna i hennes karaktär Katrin i Jönssonligan och Dynamitharry, något som fick varje svensk småpojk att vrida sig lite extra i tv-soffan med mor och far.

Men framförallt bör hennes roll i, det gravt underskattade, Bingo Royale nämnas. Kemin mellan Mona och programledaren Nils Edvall var magisk. Tv-historia kan ha beskådats av oss få som kollade. Det känns ändå tryggt att Mona fick avsluta sin karriär hos farbror SVT.

Mona nådde den respektingivande åldern av 65. Att bli äldre än så är ändå överskattat. Kolla bara hur vacker hon var ändå till slutet. Han med mustaschen hade pallat.

Bloggmedvetande

Finfin klocka för att påminna om att det kanske finns bättre saker att göra än det tråkiga som du just nu sysslar med.

Joe

Att googla kan vara en fröjd. Angående tidigare nämnde Labero, han är nog kristdemokrat:

"Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det omöjligt – om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare."

Tydligen går det att hitta läsvärda citat i den fantastiskt usla SJ-tidningen Kupé. Senare hävdade Lasse, selvföllig, att han blivit felciterad, vinklad och drog tillbaka sina uttalanden. Kan han månne ha varit slirig vid intervjutillfället? Han med mustaschen är av den bestämda uppfattningen att denna man är minst "tre glas vin-full" senast klockan två på dagen. Detta grundas enkom på det faktum att karln med stolthet bär upp en tuperad och fönad tigerkaksfrisyr.

Let´s call it the comeback

I väntan på det fullständiga, får samtliga läsare nöja sig med det oerhörda nöjet i att få veta Joe Laberos egentliga förnamn.

1963 uttalade prästen i Alvesta namnen Lars Bengt Roland, således döptes även LaBeRo. Ett magiskt ögonblick.

Annars då? Vad händer i den populärkulturella sfär som kallas mediesverige? Killingänget har återtagit internet med hjälp av Schulmans. På nya sidan 1000apor.se bloggar killinggänget återigen. Förhoppningsvis kan de skapa något annat än patetiskt nostalgiska inlägg om deras egen förträfflighet.

Och ja, Han med mustaschen är salongsberusad. Då lever han igen.

Fridens