En sak till

Det här med aprilskämt. Det kan fan dra. Skönt att dagen snart är slut så att jag kan börja lita på mina nära igen. Skitdag.

Konsumering

Det som på förhand var tänkt att vara en stor pluggdag har utvecklat sig till lite av ett antiklimax. Men istället för att vältra mig i min egen olycka fokuserar jag istället på det som var bra med dagen.

Det positiva med dagen:
1. Jag sjukade mig inte imorse, något som kändes som ett realistiskt alternativ efter fyra timmars sömn.
2. Fint väder hela dagen, vilket innebar balkonghäng i tre timmar efter en väl genomförd lektion.
3. Jag gick till skolan och genomled hela seminariet.
4. Grädde och smör i maten. Och mycket.

Smör förresten, det är det inte bara Han med mustaschen som gillar. Kolla 2.30 in i det här klippet.

Veckans dvärg

Eftersom dvärgar är lite av en personlig favorit hos Han med mustaschen har jag bestämt mig för att införa ett återkommande inslag här på bloggen; Veckans dvärg.

Vi börjar med en flygande dvärg, spektakulär och intressant. Helt enkelt en perfekt första dvärg.

Återkomsten

Efter ett uppehåll lika långt och innehållslöst som BlondinNils hufvud är det nu dags för Han med mustaschen att återerövra bloggosfären. Välkommen tillbaka till bloggen som är garanterat twitter- och gadgetfri.

I bakgrunden visar *upp med handen* kvalitetskanalen Tv4 *ner med handen* reklam för Let's dance-samlingen - den fantastiska musiken från succéprogrammet. Hur i helvete kan dylikt dravel få säljas? Fantastiskt usla covers av ännu uslare original, hur gick det till när beslutet att ge ut en samlingsskiva togs? Jag kan tänka mig att pitchen lät ungefär såhär:
Säljkonsult 1: Hur kan vi vidareutveckla det här konceptet?
(Hur kan vi lura taco-svennen på ännu mer pengar?)
Säljkonsult 2: Vi kan kränga ut musiken, den verkar ju gå hem i stugorna.
(Alla som kollar gillar ju dansbandsversioner av rix fm-musik)
Producent Tv4: Ja för fan, kör!
(Ja för fan, kör!)
Säljkonsult 1: Jag kör igång med låtlistan. Låt 1; Katy Perry - I kissed a girl
(Jag hatar mitt jobb, öl och järn på sturehof snart!)
Säljkonsult 2: Bra där, klockers!
(Fan vad gott det ska bli med en bricka Branca ikväll!)
Producent Tv4: Bra grabbar. En lista, 15 låtar, mitt skrivbord om en halvtimme!
(Bra grabbar. En lista, 15 låtar, mitt skrivbord om en halvtimme!)
Säljkonsult 1: Ny styr vi det här snabbt som fan så drar vi på AW vid 16 - sharp.
(TUTTAR!)
Säljkonsult 2: Sådär, klar! Nu drar vi till Sture.
(Gött, ikväll blir det tv-dosan på nåt jävla drinkluder.)

Let´s dance(cd+dvd); ute nu - säljes på närmaste Statoil

Gästblogg

Äntligen, mot alla odds uppdateras Han med mustaschen. Denna gång med hjälp av den nyblivne göteborgaren och journaliststudenten Bjorsan. Håll till godo:

Att bajsa på jobbet

Då Han med Mustaschen på veckorna studerar (?) och under helgerna styr och ställer (?) på den lägsta nivån i den feodala hierarkin som kallas Adidas, har Bjoschan uppmanats att författa ett gästbloggsinlägg i hans frånvaro. Att bloggen ifråga kan liknas vid en vintersovande brunbjörn och helt tappat den trogna (?) läsarskara som fastnade för de semibittra livsåskådelser som förr presenterades i detta forum, drev den mustaschprydde klädvikaren till ett desperat försök att återfå en gnutta självrespekt. Därför; Bjoschan behandlar ämnet de flesta berörs av men få vågar ta upp: Bajsa på jobbet. Hur gör man?

Du befinner dig på din arbetsplats. Lunchrasten är avverkad. Du har tagit dig igenom en lunch bestående av kycklinglår med vildris och salladsbord, förslagsvis råkost. Efterrätten, en kopp automatkaffe och två röda Prince, avnjuts i rökrummet tillsammans med två spanskpladdrande chilenare. Lite småtrött pallrar du dig ut på ditt lager, butik, kontorslandskap eller var fan du nu befinner dig och börjar så sakteliga återgå till de uppgifter du lämnat före lunch. En halvtimme senare börjar en välbekant känsla i mellangärdet göra sig påmind. Det börjar pocka på och du känner väldigt väl att nu, nu säljs goda råd ut till ett väldigt högt pris. Tio minuter har du på dig att avlägsna dig från platsen och söka dig ned till den undangömda toaletten nere i källaren. Djupt nere i de slingrande katakomberna erbjuder rummet det välbehövliga skydd och den nödvändiga avskildhet du behöver för att kunna bedriva den smärtsamma, tillika tillfredsställande, exorcismen som är nära förestående.

Avskildheten har många uppenbara fördelar: Spänningen minskar och du kan så att säga löpa linan ut med allt vad det innebär av telefonsamtal, skrik, händernas pressande mot toalettväggarna för snabbare och starkare resultat och så vidare. Vidare erbjuder en avlägsen toalett fördelen att ingen någonsin kommer känna den vämjeliga odören som sprids från liket du nyss fött medelst stolgång. Ingen kommer heller att höra de plumsande, alternativt kulspruteliknande, alternativt porlande, ljuden som ofta kan uppstå från en upprorsmage. Men framför allt kommer du att, vid regelbundet användande av en sk smygtoa, behålla och nära illusionen av att du är en ren människa som aldrig avger kroppsliga exkrementer, att du hittat ett kryphål i de kroppsliga stadgarna som vi alla lever efter.

Nåväl.

Du promenerar i raskt takt ner genom källargångar fyllda med gammalt kontorsmateriel, klädlådor och andra tillvaratagna effekter. Små svettpärlor har börjat tränga fram i din panna. Skatten vid regnbågens slut, champions league-pokalen, den helige graal närmar sig: Smygtoan. Du kommer fram till dasset, och bara vetskapen att du snart kommer få se en liten bit av himmelen gör att bristningsgränsen är oroväckande nära. Du känner på dörrhandtaget – låst. Vad göra? Ett motbjudande val återstår, men det måste göras. Promenaden till De Gemensamma Toaletterna avklaras på trettio sekunder blankt, en sträcka som tar tre minuter i vanliga fall. Detta är dock ett nödfall. Dörren slits upp, du springer in och sätter dig i det första båset. Klosetten på företaget är uppbyggd så att det finns två bås placerade bredvid varandra. Öppningar finns i golvet och taket. Således hörs dina andetag tydligt in till bås nummer två. Det är ingenting du för tillfället problematiserar när du låter dina onda andar stötvis lämna kroppen under låga kvidanden. En road tystnad lägger sig då du belåtet slappnar av efter väl förrättat värv. Den makabra högen kroppsfrånstötning sänder ut mängder av vämjelig odör i rummet men i ditt adrenalinrus är det knappt märkbart.

Plötsligt öppnas ytterdörren. En kollega gör entré i samma ärende som du. Du rycks abrupt ur din post-bajs dvala. Han vacklar till, mumlar tyst ”fy fan”, innan han tar plats i båset bredvid. Byxorna knäpps upp och du hör på kroppsljuden att han ännu inte upptäckt dig. Nu balanserar ditt anseende på en sytrådstunn lina. Lämnar ni båsen samtidigt vet han, och inom kort hela företaget, vem dynghögen på bygget är. Det är alltså av yttersta vikt att du avslutar detta snabbt, lämnar faciliteterna och återigen beblandar dig med proletariatet.

Tystnad är nu av yttersta vikt då du inte för tidigt får röja din närvaro i rummet. Du bryter av papperet med handen istället för taggkanten. Du torkar dig framifrån så dina leder inte ska börja knaka när du förflyttar kroppsvikten på sitsen. Du håller andan. Byxorna snabbt på, spolknappen ner och ut till handfatet för en snabb tvagning. En snabb koll i spegeln avslöjar ett högrött anlete med svettiga polisonger. Den andra toaletten spolar. Du springer ut från toaletten, till den plats du befann dig för en kvart sedan, och fortsätter utföra ditt dagliga värv.

Du klarade dig idag igen.

Denna text är inte baserad på en specifik situation.

Ronnie

Idag såg jag Ronnie. Sandahl. Vid Skanstull. Han var längre än jag föreställt mig. Fula byxor hade han också. Bruna. Givetvis matchade den trendriktige författaren detta med sin palestinasjal. Men han inspirerade mig till det här. Blogginlägget alltså. Så nu tycker jag att vi följer Thomas Di Levas råd. Skänk en slant. Och säg aldrig hora.

Autism

Ännu en dag, och snart ännu en arbetsvecka. Och på fredagar får man, som kjell säger; "supa lite håglöst". Eller egentligen hoppas jag ju göra mer än så, men det här veckoarbetandet känns en smula Sven E Banan-igt. För att vara som pöbeln har jag idag lyssnat på Coldplay. Sen jag ramlade in i lägenheten efter jobbet har jag autismrepeatat (ett nytt ord, bra va?) på den här låten.

Arbetsplatsen har denna vecka visat sig från sin något mer humana sida. Mycket tack vare att jag haft en radio med p3 att lyssna på. Idag, stockentorsdag som det ju faktiskt är, kom jag att tänka på stekare och deras musiksmak. Och därifrån var inte tankepromenaden lång till min vän Ella som säsongsarbetar på Gotland. Vad jag förstått är den där låten med Kate Ryan (Ella Elle L'a) sommarens hit på Kallis och de andra klubbarna där de rika och framgångsrika hänger. För er som inte orkar lyssna fram till refrängen kan jag berätta att den går såhär: Ella ella oohohoh...(ungefär, om och om igen). Detta kan jag tänka mig gläder min vän Daniella, eftersom hon inte alls var trött på förra sommarens hit Umbrella- ella ella ey ey ey.

Således sluter vi oss alltså till att allas vår vän Daniella är en utomordentlig lobbyist och att hon har, vad det verkar, utomordentliga kontakter inom musikbranschen. För det finns väl inget härligare än 3000 semesterfirande schtekare som skriker ut ditt namn?

Arbetet

Arbetstid idag onsdag 8-19.45 och vid gud vad jag föraktar kunderna i "min" butik. Det får mig att tänka på Tranströmer och hans lyrik, om jag inte minns fel börjar dikten; ”Madame föraktar sina gäster för att de bor på hennes sjaskiga hotell”.

För att vara litt.vet-seminariemässig; Detta skulle kunna tolkas som att Madame även föraktar sig själv och sitt hotell. För det kan jag lova att jag gör. Sensmoral; Han med mustaschen är inte gjord för att jobba på en outlet.

Dagens samhälle

Medan vi i Sverige, genom FRA-lagen, närmar oss de dystopiska samhällen som Boye beskriver i Kallocain och Orwell i 1984 jobbar engelsmännen mot en annan dystopi. Nämligen Huxleys Brave New World, där samhället kontrollerar medborgarna genom att "se till medborgarnas bästa". Engelska lobby-/läkarorganisationer har tydligen lyckats få istid i media med sitt förslag om att begränsa rökande förebilder inom film och tv.

Han med mustaschen blir mycket beklämd av detta urbota korkade förslag. Om lagen hade införts tidigare hade vi alltså fått se Hank Moody dö av lungcancer i Californication, Brad Pitt utan cigg i mungipan i Fight Club och eventuellt också Carrie i SATC helt tandlös efter ett liv av författarfrukostar. Jaja, ni förstår principen. Utan cigg på film blir ditt liv oändligt mycket fattigare. Men framför allt anser jag att staten/folkhälsomyndigheten/whatever inte på något sätt ska påverka de kulturyttringar som skapas i landet.

För varje ändrad sekund i film/tv kommer vi ett steg närmare de skräcksamhällen som 1900-talets genier drömde mardrömmar om.

Fem snabba

Han med Mustaschen, Du bloggar jävligt dåligt just nu. Kommentar till det?
- Egentligen ingen, jag har helt enkelt en enorm brist på inspiration, dessutom är det svårt att tjäna pengar på sin blogg om du inte ser ut som Miss Piggy. Det är det lättare att göra på ett konventionellt lager-/affärsjobb. Nackdelen med att "jobba volvo" är att det utarmar själen och dödar den lilla kreativitet som fanns innan.

Hur menar du då?
Det jag menar är att om 95% av de människor du möter under en dag är äckliga, fula och otrevliga så blir du jävligt bitter och torr i själen. Efter en arbetsdag vill jag bara komma hem, våldtäktsduscha och ta efter det unna mig folköl 3,5 och en cigg på ballen.

Jaha, det här var ju glada toner från din sida. Något positivt i tillvaron kanske du kan försöka lyfta fram?
Nja, det vet det fan. Eller jo förresten, eftersom jag jobbat hela sommaren är jag ju rik. Tog ett kontoutdrag för två dagar sedan. "skuld/övertrakassering - 98,62 kr".

Well, det här var ju svårare än att intervju Ryan Adams om man heter Magnus Broni. Är det något du vill lägga till?
Ja, jag skulle vilja hälsa till min flickvän Nickel. Hoppas att du har det skönt i Grekland. Här i Stockholm är det tio grader varmt och regn. Dessutom vill jag passa på att tacka personen som stängde av strömbrytaren till tvättstugan mitt i tvättprogrammet igår kväll. Jag älskar att tvätta mina kläder för hand, speciellt i ett tvättställ designat för kortväxta.

Då tackar jag för mig, ha en bra kväll.
Tack, nu ska jag in och äta. Det blir fil till middag.