Ser tillbaka

Det är för mycket nu, livet. Tills vidare.

Öppet brev till besökare av Stockholms Nation

Kära besökare av Stockens torsdagar.
Hoppas att gårdagkvällen var bra. Min var förmodligen mycket lugnare. Men det var också trevligt. Jag skriver till dig för att jag gärna skulle vilja sova på nätterna mellan torsdagar och fredagar. Igår stod du och dina vänner och pratade väldigt högt nedanför min balkong. Detta må framstå som ett mindre bekymmer eftersom jag bor på fjärde våningen, men icke.

Jag kan lova dig att den diskussion ni hade igår runt 01.45 på studentvägens innergård inte var helt nödvändig för er framtida tillvaro. Det är helt enkelt irrelevant att kombinera makroekonomi och stora bröst, ens på en teoretisk nivå. Det parar sig helt enkelt inte.

Så, nu slutar du störa min nattsömn. Ok? Efterfest med Nordman på högsta volym är inte heller ok.

Fridens vita liljor/ Han med mustaschen

Värmen ftw

Telefonen ringer och jag svarar med en trevlig ton trots att jag blev väckt:
- Nej nej, jag sov inte.

Hmm masar sig upp ur sängen och tar sig ut på balkongen. Sätter sig på stolen, bränner sig lite på stolsryggen. Ah, är sommaren här nu? Ja, kanske. Eller i alla fall våren. Det första tecknet är att barnen på dagiset nedanför balkongen skriker som galningar. Vad är det om?

Gårdagen var trevlig, skulle se Sirius och gick således förbi Flustret på vägen till Studenternas. Och som den Pavlovska hund jag är blev jag naturligtvis väldigt sugen på öl. För en gångs skull visade min karaktär sitt vackra anlete och räddade mig från ölets fördärv. Detta ledde dock till att jag mentalt blev bakfull en halvtimme efter Flustret-incidenten. Till bakruset finns det ju inget bättre än fruktläsk. Jag skulle vilja säga att fruktläsk och bakfylla är som:
Smör och färsk sparris
Sill och nubbe
Hannes och polkasprit
Han med mustaschen och tamburiner

Dagens lärdom: drick fanta, ty det gör dig gott.

Ps. Hannes, kan du inte berätta om när du drack polkasprit och blev framfusig och/eller burdus mot Kolos vänner? Ds.

Veckans

En gång i veckan tar jag mig an det tunga uppdraget att förse er läsare med ytterligare en rolig bild av vertikalt utmanade människorna. Veckans bild:

En till

Hur ok är det egentligen att skämta om han Eklund? Är det för tidigt?

Föga! säger han med mustaschen och drar till med några mycket tillämpbara slogans för Gamlis nya skyttekung:
Anders Eklund - Bäst mot små mål
Anders Eklund - Always scoring
Anders Eklund - Bättre än Änglarna

Nyförvärv

Så är den uppländska fotbollssäsongen igång även i gärdsgårdsserierna. Lokaltidningen UNT berättar i en förhandsartikel om Gamlis nyförvärv. Mycket intressant tyckte jag och såg genast en massa bilder för mitt inre. Kanske värvar de honom för hans namn. Engla kallade ju faktiskt honom för Gamlis.

Blåmärken

I onsdags drabbades Uppsala av en inomhusorkan. We are the storm äntrade scenen på Gästrike-Hälsinge nation och visade för första gången upp sina alster för allmänheten. Fem låtar, fem euforiska stycken indiepop skulle visas upp för den förväntansfulla(?) publiken. Som grädde på moset hade er ciceron, Han med mustaschen, förärats uppdraget att spela tamburin på två av dessa låtar.

Hur gick det då? Med risk för att vara en smula jävig; sjukt bra. Illasinnade själar menar att tamburinen var en smula ur takt lite då och då men det är inget som stoppar en dedikerad percussionist och körskrålare.

För att parafrasera Ani Di Franco. Vi tog dem med storm. Såhär dagarna efteråt kan jag dock konstatera att det gör ont att spela tamburin och att man kanske inte ska slå tamburinen allt vad du kan mot hand och arm ty det leder till blåmärken och svullnader.

Veckans dvärg

Igår spelade Sirius sin första hemmamatch i årets Superetta. Ljungskile stod för motståndet och det såg ut ungefär såhär:

Fotboll fotboll fotboll

Jag kommer ej att medverka vid dagens fotbollsmatch då jag planerar att bevittna en violinkonsert. Stravinjsko.
Bajs/Bert

Påskhelgen

En bloggpaus orsakad av skrivkramp, i sin tur orsakad av bakrus. Under rusets efterverkningar drabbas undertecknad av frossa och lättja. Vilket innebär att jag ligger i soffan, tillsynes utan några andra förmågor än de ytterst basala.

Påskfirandet, som på förhand såg ut att gå till historien som det sämsta någonsin, visade sig bli relativt lyckat. Skärtorsdagen firades hemma hos en god vän och förde oss vidare till Icke student-stället Orange. Det sämsta med det är att jag blir lite på min vakt. Mina elever kan ju faktiskt, teoretiskt sätt, vara där. Och är det något jag vill undvika är det mötet full lärare - full elev. Lyckligtvis är eleverna skötsamma och undviker uteliv på Skärtorsdagskvällarna.

Långfredagen 2009 gav verkligen skäl för sitt namn, dagen gick långsammare än en pensionär med gikt och jag mådde precis som bilden ovan illustrerar.

Påskafton gav mig anledning att citera Karl-Bertil Jonsson. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar". Arbetsdagen firades av i Bergsbrunna utanför Uppsala, återigen var han med mustaschen tvungen att briljera med sina sociala färdigheter. Familjemiddagen hos en god, men relativt ny, vän inleddes med tulpaner till kocken och frivolt småskämtande med någon slags svärmor. Kort sagt, charmen var påslagen. Efter middagen bar det ut till Sävja, för er utan kunskaper i Uppsalas socioekonomiska struktur är det ett nysvenskt, multikulturellt område. I Sävja inmundigades ölen och vi firade att Jesus skulle återuppstå om två(?) dagar. Det mest fantastiska med nattens bravader var dock upptäckten att Palermo återuppstått från folkölets rike och numer serverar riktig öl.

Påskdagen (Söndag) - kvidande.

Precis som varje måndag planerar jag för en intensiv vecka. Eftersom jag har mest läsare från Uppsala kan jag påminna om Sirius hemmapremiär på tisdag, men framförallt We are the storms releasefest på GH på onsdag. Det kommer att bli magiskt.

Ikväll spelar han med mustaschen kvällsmatch på konstgräset i Ekeby. Kick off 21.30. Väl mött.

Skippa blåkulla, följ med Oss till Hogwarts!

I godan ro spatserade Han med mustaschen genom Uppsalas citykärna och helt plötsligt uppenbarar sig det mest fantastiska, otroliga sällskapet någonsin. Det var i sanning det märkligaste min själ någonsin beskådat. Iklädda malslitna plädar och filtar marscherade de genom staden, stolta och ivriga. "Uppåt! Framåt!"(eller något annat göteborgskt) tycktes de tänka. Bärandes på plakat och iförda kostymer skallade de stolt: Harry Potter - vår hjälte!

Jag var givetvis tvungen att utföra en bakgrundskoll på de här, tillsynes välmående, ungdomarna för att veta om de har en teatergrupp på Ulleråker eller något annat suspekt. Det visade sig att de jag konfronterades med idag var Uppsalas Harry Potter-sällskap, vilka är de här människorna? Det är verkligen oklart, men en sak är klar; jag har skrattat högt för mig själv - Ulleråker-style - flera gånger när jag spatserat runt på Usc-hemsida. För alla läsare har jag valt ut likörbitarna i Alladinasken åt er läsare:

Uppsala Slug Club - Din vän i mugglarvärlden

Harrys födelsedag 2006















Releasefest för sjunde boken














Och finalen, med den bästa Dwight K Schrute-kopian jag någonsin sett:

Veckans dvärg

Nu är sommaren snart här och med den närmar sig även festivalerna. Envisa rykten hävdar bestämt att Sweden Rock är Sveriges största fetival nuförtiden. Och i enlighet med mina teorier om att hårdrock är det svennigaste som finns kan det mycket väl stämma. Jag tror att det har mycket att göra med att de män som var hårdrockare under 80-talet nu har, så att säga, klippt sig och skaffat jobb och därmed också gjort sig av med sina läderkläder. Trots denna devalvering av hårdrocksattribut är de fortfarande "metal" i själen och skulle utan tvekan piska upp en synthare om de såg någon.

Hårdrockarnas nya socioekonomiska status visar sig tydligast genom pudelrockens framgång i svennebarometern Schlagerfestivalen. De senaste åren har det väl gått rätt bra för poodles och Heat och allt vad de nu heter.

Till veckans dvärg. Trots sin rondör och täthet i kroppen väljer veckans dvärg att sporta en outfit som signalerar virilitet och ungdomlighet. Här har vi en dvärg i sina bästa år. Den hårdrockande dvärgen är mest där för att se Mötley Crüe, men det är mest för att hans hushjältar Motörhead missar festivalen eftersom sångaren drabbats av gikt.

Helgen v.14

Fredagen inleddes med tentamina för han med mustaschen. Det gick möcke, möcke bra (som svennis skulle ha sagt). Det som känns märkligt med detta är att den sammanlagda studietiden inför denna tentamina låg på cirka fem timmar. Men jag antar att mustascher och grammatik passar lika bra som Kicki Danielsson och falukorv.

En väl genomförd tentamina ska ju givetvis firas, och som det firades. Solen strålade och rosévinet flödade. Balkonger sommarinvigdes och ög fick celebert besök. Allt, givetvis, genomfört i en grammatiskt korrekt anda.

Lördagen var av mer horisontell karaktär, dagen spenderades liggandes i säng och soffa. Jag var kort sagt lite bakrusig. Men, som alla vet, ett bakrus botas ju bäst genom ett nytt rus. Därför tog jag mina mustascher och gick ner till Oves för samkväm. Och vidare till Norrlands där Skvader dam lockade med en Parken-spelning. Men icke! Det visade sig att det bara var fråga om dj:ande från sångarens sida. Åh, vad jag hatar sådana tilltag, falsk marknadsföring i sin värsta form.

Söndag, spela fotboll, vara sliten. Men vad gör det när De orangea vinner?

Nu; ny vecka, nya tag. Det har inte börjat så bra. Men nu tar jag tag i livet. Go!

Fyra minuter till lunch

Nu ska jag iväg till det anrika biblioteket för sju timmars intensivt pluggande. Det blir fokus på satslösning - som flickan sa - och övrig grammatik.

Huvudsats och bisats, nu kommer jag.

Dutch oven

Kollade precis senaste South Park-avsnittet som, som vanligt, behandlade genusfrågor och jämställdhet. Avsnittet gick ut på att seriens fruntimmer började musprutta för att irritera karlarna. Något de lyckades med.

Precis som sig bör var avsnittet späckat med kiss- och bajshumor, bland det mest fantastiska var när Martha Stewart berättar hur man bäst pyntar sina "queefs".














Avsnittet fick mig att tänka på något härligt. Nämligen Dutch oven, dvs att fisa under täcket för att skapa en härlig blandning av värme och vanilj. En korrekt utförd dutch oven innebär också att hålla fast sitt sängsällskap under täcket för den ultimata doftupplevelsen.

Very well, det jag ville komma till är att jag älskar South Park, verkligen älskar. Avsnitten spårar i stort sett alltid ur i absurda situationer och karaktärerna tar alltid saker minst ett steg för långt. Dessutom gillar jag Queefing. Floff floff floff.

En sak till

Det här med aprilskämt. Det kan fan dra. Skönt att dagen snart är slut så att jag kan börja lita på mina nära igen. Skitdag.

Konsumering

Det som på förhand var tänkt att vara en stor pluggdag har utvecklat sig till lite av ett antiklimax. Men istället för att vältra mig i min egen olycka fokuserar jag istället på det som var bra med dagen.

Det positiva med dagen:
1. Jag sjukade mig inte imorse, något som kändes som ett realistiskt alternativ efter fyra timmars sömn.
2. Fint väder hela dagen, vilket innebar balkonghäng i tre timmar efter en väl genomförd lektion.
3. Jag gick till skolan och genomled hela seminariet.
4. Grädde och smör i maten. Och mycket.

Smör förresten, det är det inte bara Han med mustaschen som gillar. Kolla 2.30 in i det här klippet.

Veckans dvärg

Eftersom dvärgar är lite av en personlig favorit hos Han med mustaschen har jag bestämt mig för att införa ett återkommande inslag här på bloggen; Veckans dvärg.

Vi börjar med en flygande dvärg, spektakulär och intressant. Helt enkelt en perfekt första dvärg.

Återkomsten

Efter ett uppehåll lika långt och innehållslöst som BlondinNils hufvud är det nu dags för Han med mustaschen att återerövra bloggosfären. Välkommen tillbaka till bloggen som är garanterat twitter- och gadgetfri.

I bakgrunden visar *upp med handen* kvalitetskanalen Tv4 *ner med handen* reklam för Let's dance-samlingen - den fantastiska musiken från succéprogrammet. Hur i helvete kan dylikt dravel få säljas? Fantastiskt usla covers av ännu uslare original, hur gick det till när beslutet att ge ut en samlingsskiva togs? Jag kan tänka mig att pitchen lät ungefär såhär:
Säljkonsult 1: Hur kan vi vidareutveckla det här konceptet?
(Hur kan vi lura taco-svennen på ännu mer pengar?)
Säljkonsult 2: Vi kan kränga ut musiken, den verkar ju gå hem i stugorna.
(Alla som kollar gillar ju dansbandsversioner av rix fm-musik)
Producent Tv4: Ja för fan, kör!
(Ja för fan, kör!)
Säljkonsult 1: Jag kör igång med låtlistan. Låt 1; Katy Perry - I kissed a girl
(Jag hatar mitt jobb, öl och järn på sturehof snart!)
Säljkonsult 2: Bra där, klockers!
(Fan vad gott det ska bli med en bricka Branca ikväll!)
Producent Tv4: Bra grabbar. En lista, 15 låtar, mitt skrivbord om en halvtimme!
(Bra grabbar. En lista, 15 låtar, mitt skrivbord om en halvtimme!)
Säljkonsult 1: Ny styr vi det här snabbt som fan så drar vi på AW vid 16 - sharp.
(TUTTAR!)
Säljkonsult 2: Sådär, klar! Nu drar vi till Sture.
(Gött, ikväll blir det tv-dosan på nåt jävla drinkluder.)

Let´s dance(cd+dvd); ute nu - säljes på närmaste Statoil